"Det farligaste vi kan göra är att vänja oss vid att Norrköping är som det är", sa Lars Stjernkvist när vi träffades häromdagen. Kommunens ekonomi är god. Vilket självklart glädjer kommunstyrelsens ordförande. Problemet är att en stor del av den goda ekonomin används för finansiering av allvarliga sociala problem. Långtidsarbetslösheten är tung. Ungdomsarbetslösheten är stor. "Kostnaderna för försörjningsstöd har ökat med 100 miljoner kronor sedan 2009", sa Stjernkvist. Nu vill han få till en annan inriktning på politiken. Jobb och utbildning ska vara plattformen. Norrköping ska t ex satsa på något som Stjernkvist kallar "generationsväxling". Anställda i kommunen ska erbjudas kompetenshöjande utbildningar. Arbetslösa ska erbjudas de vikarietjänster som då blir lediga. Äldre medarbetare i bl a förskolan med något år kvar till pension ska kunna växla över till rollen som mentor för nyanställda. Vuxenutbildningen ska än mer än i dag inriktas mot att ge människor som befinner sig långt bort från arbetslivet förutsättningar att skaffa sig gångbara yrkesutbildningar.
På en punkt är han djupt kritisk mot regeringen. "Regeringens svarta hål är det djupa ointresset för riktade utbildningar till alla de arbetslösa som bara har grundskolekompetens", hävdade Stjernkvist. Nya utbildningar som t ex Yrkeshögskolan och KYU är inte tillgängliga för en stor del av de arbetslösa. Norrköpings kommun har inte tillräckligt med muskler för att på egen hand kompensera för bristerna i regeringens politik. Men det är strongt - och helt riktigt - att försöka göra allt som går. Ett Norrköping som vänjer sig vid stora grupper av lågutbildade och långtidsarbetslösa är ett Norrköping som är illa ute.
Ett av Lars Stjernkvists hittills besvärligaste år ligger bakom honom. Vård- och byggskandaler har blandats med upprörda möten om nedläggningar och omflyttningar av skolor och kritik mot byggandet av broar och hus på vissa platser. Två flygbolagskonkurser pressar den kommunala flygplatsen Kungsängen. Stjernkvist och hans kommunledning har i mångt och mycket fått ägna sig åt akututryckningar. Det har känts lite fladdrigt och osäkert.
Stjernkvists besvärliga år har gett honom fördjupade insikter om problem och brister i kommunpolitiken. Ett tankespår handlar om hur kommunen på ett bättre sätt ska möta sina allt mer insatta, utbildade och kunniga medborgare. Han ser inte människors ökade vilja att styra, ställa och välja över sina egna angelägenheter som ett hot. "Att ha ett stort engagemang för det egna innebär inte att man är ointresserad av helheten", sa Stjernkvist.
Han tar exempel från de möten han och andra politiker har haft med medborgare som protesterat mot förändringar i deras barns skolor. I många fall har det varit så att föräldragrupperna har presenterat egna utredningar som hållit mycket hög klass. Enligt Stjernkvist har inte kommunen kunnat leverera tillräckligt bra underlag för att få till en kvalificerad dialog om helheten. "Det är mitt ansvar att se till att medborgarna erbjuds bra möjligheter att bidra till utvecklingen på fler sätt än som försvarare av sina egna intressen", sa Lars Stjernkvist. Det behövs kort sagt en större utredningskompetens i Norrköpings kommun. Det är riktigt tänkt. Kommunens politiker ska självklart lyssna på medborgarna. Det krävs emellertid också att medborgarna finner det vara mödan värt att lyssna på politikerna. Auktoritet är numera - tack och lov - inte en automatisk konsekvens av en titel eller en samhällsställning. Auktoritet måste förtjänas. Mer utbildade och självständiga medborgare ställer nya och större krav på kommunen. Kommunens organisation måste ständigt anpassas till kommunens medborgare. "Vi är illa ute om det mer allmänt uppfattas som att dom där i kommunen begriper ingenting", sa Stjernkvist.
En av Stjernkvists största tillgångar är hans välutvecklade känselspröt. Känselspröten är riktade mot samhället i allmänhet och mot Norrköpings medborgare i synnerhet. I den senaste valrörelsen var hans credo att "jag är mer Norrköpingsbo än socialdemokrat". Vilket inte ska uppfattas som att Stjernkvist ogillar socialdemokratin. Vad han säger är att om han kommer fram till att något behöver göras för Norrköpings skull; och om detta något inte är något som faller hela S på läppen så kan han tänka sig att göra det ändå.
