Janne Andersson är tränare för IFK Norrköping. I går arrangerade IFK ett lunchmöte på Nya Parken för små och stora samarbetspartners. På menyn stod gräddstuvad pyttipanna och en mängd marknadsföringsaktiviteter från fotbollsklubben och företag. Programmet avslutades med ett kort föredrag av Janne Andersson.
Jag var där.
IFK: s tränare gjorde intryck på mig. Det fotbollsmässiga lämnar jag åt mina medarbetare på sportsidorna att bedöma. Det jag fångades av var Janne Anderssons behagligt allmängiltiga sätt att tala om fotbollens villkor.
Nu när allsvenskan går in i slutstriden talas det mycket om att laget måste visa kampanda. Men det räcker inte att "kämpa" där ute på planen, sa Janne Andersson. Alla lag i utsatta positioner kämpar för att komma högre upp i serien och för att undvika att åka ut ur serien. När två lag som kämpar lika mycket möter varandra så vinner det laget som spelar bäst fotboll, sa Janne Andersson.
Så är det.
Så är det också för de hundratusentals människor i Sverige som lever i arbetslöshet och hotande utanförskap. De allra flesta kämpar, sliter och försöker. Men det räcker liksom inte till när det kämpas slits och försöks på så många andra håll. Kan man inte spela spelet på ett bra sätt så blir det torsk.
IFK har huvudtränare, målvaktstränare, fystränare, KBT-utbildade tränare, massörer och gud vet vad för slags träningsspecialister. Deras arbete är helt inriktat på att göra spelarna bättre på det de ska göra på planen. Tänk om landets arbetslösa kunde få en lika målmedveten och skicklig träning?