Brev till ledarsidan
Widar Andersson efterlyser (Folkbladet 21 maj) att jag ska inta en ?intellektuell och resonerande attityd i narkotikapolitiken?. Det verkar som om Widar Andersson egentligen inte läst vad jag verkligen skrivit och vad jag tillsammans med representanter för några andra länder faktiskt uttalat.
I den artikel Andersson refererar till har jag talat för fortsatt kamp mot den organiserade narkotikabrottsligheten, kamp för upprätthållande av FN:s narkotikakonventioner, för barnkonventionens plikt att skydda barn mot narkotika och mot legalisering av droger. Menar Andersson att Sverige ska driva en annan politik?
I uttalandet som jag gjort tillsammans med höga representanter från USA, Ryssland, Storbritannien och Italien är vi alla för en balanserad politik, som innebär en kombination av förebyggande insatser med en fortsatt restriktiv politik för att försvåra tillgången till droger men också god tillgänglighet till bästa möjliga vård och behandling. Vi avvisar i uttalandet både legaliseringsvägen och linjen ?krig mot droger?, eftersom båda dessa strategier varit förödande där de praktiserats.
Det är en hederssak att faktiskt föra den intellektuella debatten med utgångspunkt från fakta.
MARIA LARSSON (KD)
Barn- och äldreminister
Svar direkt
Min fråga på ledarsidan handlade främst om hur Maria Larsson tänker när hon i sin artikel gör ett paket av drogliberaler-kapitalstarka intressen- och personer som Javier Solana och Thorwald Stoltenberg? Det svarar hon inte på. Det är också dålig advokatyr att antyda att jag vill "driva en annan politik" när allt jag begär är en mer sansad analys av bevekelsegrunderna hos dem som tänker annorlunda när det t ex gäller kriminalisering av personer som är beroende av droger. Kort sagt; en mer resonerande attityd.