"Jag begärde Castro-sviten"
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag begärde Castro-sviten, men den unga damen i receptionen visste inte riktigt var Fidel hade bott. Vi fick nöja oss med ett rum med utsikt över sjön, fint nog. Den korta promenaden till sjön var kantad av försäljningsstånd. Korv, glass, dryck, o s v. Åtta luckor bemannade med fyra kvinnor i varje. Rätt mycket personal alltså för de få gästerna. Två anställda hade lätt kunnat ge god service till alla - från en lucka. Efter beställningen av en korv i lucka nummer ett: " En öl också, tack" " Det blir i lucka nummer fyra." På den enda restaurangen ville en ung servitris försöka sig på att tala lite engelska, vilket ju var charmigt. Att hon själv drack upp ett rejält glas av vårt vin kanske inte var fullt lika charmigt. Inte heller att hon sedan slog mig hårt med handflatan mitt i pannan och skrek: " Sorry, mosquito!" Jo, det var en mygga där, och hon dödade den mot mitt huvud. Det är dock ingen betjäning jag efterfrågar. Vi checkade ut dagen därpå. Men Balatonsjön är grund och varm. En barnfamilj kan ha det fint en vecka där till ett lågt pris. De enda svenskar vi mötte hade rötter i landet. Det var ju många ungrare som kom till Sverige efter att Sovjet slagit ner upproret 1956. En av dem var Vilmos Varszegi som kom till ett flyktingläger i Söderköping och sedan ledde IFK Norrköping till tre SM-guld. Det fanns en tid när Ungern spelade den bästa fotbollen i världen. Den tiden är förbi och Sverige bör vinna kvällens match på Ferenc Puskás-stadion. För ett par veckor sedan var vi så i Tallinn över en helg. Man kan med blotta ögat vad se vad Estlands huvudstad gått igenom. Som årsringar berättar arkitekturen om stadens historia. De gamla gula husen i trä, en del finns kvar mitt i stan. Så de sovjetiska monumenten. De vi också såg i Ungern. Fyrkantiga gråsvarta betonglådor. Och så de nya monumenten. Bankpalatsen i svart glas. Alla med svenska varumärken på fasaderna. Swedbank. SEB. I dag solkiga varumärken, kapitalismen har farit hårt fram i Baltikum. " Men vi kan i alla fall hissa vår flagga nu", säger en man till oss. Och berättar att under Sovjettiden var det inte bara förbjudet att hissa flaggan, utan att överhuvudtaget inneha den. Man kunde fängslas bara för att man hade kläder med de estniska färgerna; svart, blått och vitt. Bara några mil från vår oss finns länder med en dramatisk berättelse. Väl värda ett besök. Det var bara det jag ville säga.