För en vecka sedan bjöd Wallenbergssfärens maktbolag Investor in till seminarium för att offentligt diskutera sina ambitioner som ägare i välfärdsföretagen Aleris och Kunskapsskolan. På scenen i en fullpackad sal på Wisby Hotel stod Peter "Poker" Wallenberg och talade om produktivitet, samarbete och om den svenska modellen.
Jag var där.
Enligt sägnen arbetar familjen Wallenberg efter valspråket "Esse non videri"; att vara utan att synas. Som det brukar vara med sägner så är det väl lite si och så med sanningshalten i berättelsen om Wallenbergarnas devis som affärsmän.
Mottot om att vara en verklig, god och tapper aktör på riktigt - och inte främst i estradernas rampljus - antogs av Marcus Wallenberg när han blev Serafimerriddare 1931. Valspråket hamnade på Marcus Wallenbergs vapensköld. Vapenskölden hängdes i sin tur upp på Stockholms Enskilda Bank till allmänt beskådande. Och så var en sägen född.
Sägnens verklighetskontakt är emellertid stark och manifest. Investor har framförallt agerat på styrelsemöten och på bolagsstämmor. De offentliga scenerna har lämnats åt andra. Därför var det en smått unik händelse som utspelade sig mitt under Almedalsveckans allmänna stoj och tjohej.
Jag tolkar Investors Visbyseminarium som ett slags historisk bladvändare. Investor har analyserat tidsandan och kommit fram till att ägarrollen i vård- och utbildningsföretag kräver något helt annat än vad som är brukligt i andra branscher.
Vård- och utbildning är tjänster som i huvudsak är skattefinansierade. Skattefinansiering går hand i hand med offentlighet och insyn. Peter Wallenberg visade i Visby att han förstod vad som krävdes och skickade ut en signal om att han och familjen gillade läget.
Den signalen lär många lyssna på.
Investor har varit i elden sedan 1916. Bolaget är intimt förknippat med Sveriges moderna industriella och samhälleliga utveckling. I sitt anförande på seminariet hänvisade Peter Wallenberg vid flera tillfällen till sin respekt för den "svenska modellen". Bugningen för den svenska samhällsmodellen är inte påklistrad på något sätt.
Borgfreden och viljan till fruktbart samarbete mellan svenskt näringsliv, LO och den socialdemokratiska staten manifesterades genom lagen om kollektivavtal 1928 och i Saltsjöbadsavtalet 1938. Konfrontationer och arbetsmarknadskonflikter hade fram till dess ställt till stora problem för näringslivets produktivitet, skadat LO:s legitimitet som förhandlare och orsakat ekonomiska och sociala problem för staten.
Samarbetsandan i det svenska samhällets toppskikt har levererat stabilitet, välstånd och välfärd. Medborgarnas insyn har förvisso varit bristfällig. Handskakningar mellan "staten och kapitalet" i avsides belägna förhandlingsrum har styrt betydligt mer än offentlig debatt och kritisk diskussion.
När svenskt näringslivs kronjuvel Investor nu tar ett kliv ut i offentligheten så är det därför en händelse som sticker ut i det allmänna nyhetsbruset. Wallenbergarna vill vara med och utveckla välfärden. Det bådar gott.