Varför är jag socialdemokrat? En fråga som jag inte reflekterat över på länge. Det har liksom varit självklart. Självklart att jag tar ställning mot den orättvisa politik som just nu förs. Självklart att jag vill se en annan ordning i världen. Självklart att jag står upp för alla människors lika värde inte bara på marknaden utan och ´”in real life”. Det har liksom varit en självklarhet ändå sedan jag gick med i SSU 1970 som 16-åring. Men ändå, varför?
Jag håller ju inte med om allt som partiet gör och säger. Som exempelvis valet till Europaparlamentet. Låt mej travestera Sven-Göran Olhede, den gamle och nu bortglömde debattören från 70-talet. Får en bofink se ut hur som helst, frågande han sig. Jag frågan mig om ett valresultat får beskrivas hur som helst. Vi ska vara ärliga och säga som det är. Vi hade hoppats mer. Jag hade hoppats på 30procent, vi fick 24,4 procent. Till och med lite lägre än förra gången. Med den utgångspunkten ska vi sedan se vad som gick fel och rätta till det. Var det exempelvis så bra med det här målgruppsresonemanget? Visst; vi ska inte övertyga redan övertygade, men vi ska definitivt mobilisera vår grupper. Var går gränsen? Men varför är jag socialdemokrat?
Jag lever och verkar i norra Sverige. I Boden närmare bestämt. Ni kanske tror att det är en självklarhet att alla ”där uppe” är sossar? Jag vet inte, men vi har för närvarande en drygt 70-årig moderat som kommunstyrelsens ordförande. Vi fick bara 32 procent i senaste kommunvalet. Visserligen 48 procent i riksdagsvalet men ändå. Någon självklarhet för människor här uppe att rösta (s) är det inte. Vi måste vårda vårt politiska arv lika bra som andra. Vi kanske lyckas bättre i det val vi har framför oss. Men socialdemokrat, varför?
Just nu har jag ett riksdagsuppdrag. Jag är med i kulturutskottet. Film och ungdomspolitik ligger på mitt bord. Vi beskrivs ofta som en samling människor som sitter vackert bara partiledningen säger ”sitt”. Inget kunde vara felaktigare. Jag har visserligen inte stenkoll på vad man gör i skatteutskottet eller miljö- och jordbruksutskottet, men jag litar på mina kamrater där. Att dom gör sitt jobb och jag gör mitt. Det behövs ingen partiledning som ska tala om för mig eller dom andra vad vi ska arbeta fram för förslag inom våra respektive område. Men är jag socialdemokrat för det?
Jo, jag tror att det är allt detta som gjort mej till socialdemokrat. I grunden en inställning att det ska vara rättvist, ingen får förtryckas och att dom som behöver samhällets hjälp också ska få det. En okuvlig känsla att ingen ska få sätta sig på mig, jag säger vad jag tycker, i stort och smått. Stolthet för mitt ursprung men samtidigt en stark känsla för regional rättvisa. Sist men inte minst en tro på politiken som förändringsmetod. Att vi tillsammans kan göra även det omöjliga möjligt. Det är nog därför jag är socialdemokrat.