Dagen före julledigheten åkte jag tåg. Ingen ovanlig händelse. Jag nyttjar SJ:s tjänster flera gånger i veckan, året runt. Men på sista resan hände något som fick mig att ana magnituden i järnvägens problem. Jag tänker inte på den dryga timmens försening. Jag tänker inte på att tåget bestod av helt andra vagnar än dem som SJ sålt platser i. Sådant är numera vardagshändelser som liksom bara bekräftar hur oerhört illa det tidigare Banverket har skött sitt uppdrag och hur illa ställt det är med SJ:s lok och vagnar.
Ledare
Det som grep mig denna mörka och kalla kväll var däremot hur utsatt och övergiven ombordpersonalen var. Tågets slutdestination var Falun. Redan vid avfärden från Stockholm var förseningen drygt trettio minuter. Tåget var proppfullt av resenärer på väg att fira jul i trakterna runt Siljan. De flesta skulle därför byta tåg i Borlänge. Det var uppenbart att vårt tåg skulle komma försent till alla dessa resenärers anknytningar i Borlänge.
Under i stort sett hela resan försökte den ombordansvariga SJ-medarbetaren få kontakt med trafikledningen för att få besked om hur resenärerna skulle ta sig vidare upp mot Rättvik, Leksand, Tällberg, Mora och Sälen. Men hon fick ingà besked. Hon höll tåget en halvtimme i Borlänge medan hon gjorde frenetiska försök att få kontakt med trafikledningen. Till slut fick hon ge upp. Tåget var tvungen att fara vidare mot sin slutdestination. Med gråten i halsen fick hon uppmana människorna att lämna tåget och att på egen hand ringa till SJ: s kundtjänst för att få hjälp.
n n Jag vet inte hur det gick för alla dem som fick gå ut i iskylan med all sin packning, alla barn och alla gamla.
På ett eller annat sätt kom de väl fram dit de skulle. Jag har stor förståelse för att det uppstår stora problem när ett illa underhållet järnvägsnät korsas med ett tekniskt illa utrustat järnvägsbolag. Men det är helt obegripligt och oförsvarligt att SJ även klappar ihop socialt. De strandsatta resenärerna skulle ha tagits om hand. Mötts av värdar på perrongen i Borlänge som hjälpt dem vidare på sina resor. Fått lite mat, kaffe och värme. De egna medarbetarna i den tuffa frontlinjen skulle ha fått fullt stöd och support. Nu övergavs både medarbetare och kunder inför öppen ridå.
Järnvägens problem handlar inte om snö och is. Det handlar om management, organisation och om attityder till sitt uppdrag. Snart kommer det också att handla om politik. Järnvägen kan bli den tuva som stjälper allianslasset. Det duger inte att uppmana järnvägskunder att klä sig varmt när de ska resa. Regeringen styr inte över väder och vind. Det förstår alla. Men regeringen äger SJ och styr över Trafikverket. Det är dags för regeringen att visa ledarskap och ägaransvar.