Socialdemokratin är på många sätt en koalition. Skillnaden mot den borgerliga alliansen är att S är ett parti medan de borgerliga är fyra.
Inuti S partiet finns det betydande åsiktsskillnader. Jag tror rentav att spännvidden är större inom Socialdemokraterna än vad den är i de fyra regeringspartiernas krets. Detta är inget nytt. S koalitionen har haft förmågan att hålla ihop i val och vid de flesta andra tillfällen då något viktigt har stått på spel.
Regeringsinnehavet var i sig ett disciplinerande och sammanhållande kitt. Av vikt är också den fingertoppskänsliga maktdelningstraditionen inom partiet. Man pekar ogärna finger åt varandra, beslut utformas helst så att alla kan känna sig lite som vinnare även om de förlorat och i utnämningspolitiken har inget parti i partiet helt ignorerats.
Traditionen av sammanhållning är inte bruten. Men här och där är den tämligen avskavd och sliten. Regeringsmakten är borta. Två partiledare i rad har på kort tid mer eller mindre avpolletterat företrädarens staber och sakkunniga till förmån för sitt eget "gäng" av medarbetare. Många har känt sig som undanskuffade förlorare när nya kvastar har sopat rent. Polariseringen har tilltagit. Daniel Suhonen är nyutnämnd chefredaktör för partiets anrika debattidskrift Tiden. I flera olika sammanhang, däribland en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladet hävdar Suhonen att partiledaren Håkan Juholts problem till stor del beror på att högersocialdemokrater sticker anonyma knivar i ryggen på honom. Suhonens bild av högervänstermotsättningar inom S är våldsamt överdriven. Visst finns det kanslihushöger och folkrörelsevänster i partiet. Det är en styrka för S. Det är inte alls fråga om falanger som bekämpar varandra likt det möjligen var under Suhonens ungdomsförbundstid i SSU. Fortsätter nedgången för S och om partiet därmed smalnar av och förlorar i vikt så är det emellertid inte otänkbart att utvecklingen går i Suhonens riktning.
Ett annat tecken på att något inte är som förut står Thomas Östros för. Den förra ministern och skuggfinansministerkandidaten medverkade i SvT: s Agenda i söndags kväll. Östros undvek genom runda formuleringar att uttala sitt förtroende för Håkan Juholt som partiledare. Något sådant hade svårligen hänt för tio år sedan. Östros är inte höger och Juholt är inte vänster. Det är inte något sådant det handlar om. Någon personlig vendetta är det heller inte frågan om. Det vi ser är däremot att S koalitionen är i gungning. Kanske är det lika bra, tänker jag. Det är lönlöst att låtsas som att allt är frid och fröjd när det inte är det.