Svenskan Loreen slog med sin ?Euphoria? an en ton som gick hem hos alla européer - utom italienarna men de röstar ju på smörsångaren Berlusconi. De europeiska politikerna har svårare att hitta någon gemensam ton, och det var länge sedan det rådde eufori kring Europaprojektet. Turerna kring Europas krisande ekonomier liknar mer en dödsdans än en ordnad och planmässig räddningsoperation.
Många befarar ett totalt sammanbrott för den gemensamma valutan, euron, men så illa behöver det inte gå. Alla länder krisar inte, och Europas resurser är tillräckliga för att hantera de underskottsproblem som en handfull länder hamnat i. Vad som saknas är viljan (läs: solidariteten) och de rätta greppen. Mycket av det som hittills gjorts har motverkat sitt syfte.
Världen enligt TorstenVad hjälper det om grekerna (som håller val den 17 juni) sparar en euro, om den minskade aktiviteten i ekonomin samtidigt undandrar statskassan två euro? Och hur ska spanjorerna kunna betala sina bostadslån så att bankerna får tillbaka sina pengar om de inte har några jobb, och inte heller får någon a-kassa? Spanien har lägre statsskuld än Tyskland, men tvingas nu till en stor upplåning till höga räntor för att fylla hålen i bankernas balansräkningar. Annars hotar panikuttag och kapitalflykt.
Det finns skrämmande exempel från 1930-talet på hur det går när man försöker svälta sig ur en recession, både från USA och Europa. Tyskarna som sägs vara så skräckslagna för inflation att de inte kan tänka sig några som helst konjunkturstimulanser, måste väl minnas hur kansler Heinrich Brüning, en föregångare till dagens tyska kristdemokrater, förvärrade recessionen genom en hård besparingspolitik åren 1930-32, och därmed banade vägen för Hitler.
Tyskland har idag stora överskott och borde föra en mer expansiv politik. Kanske rentav höja lönerna rejält för att minska sin överlägsna konkurrenskraft och därmed ge andra länder en chans att återhämta sig. Tyskland måste också ge upp sitt motstånd mot gemensam upplåning via euroobligationer, och ge den Europeiska centralbanken (ECB) större svängrum när det gäller att finansiera ländernas underskott. Tyskland kan inte säga nej till allt som kan och bör göras.
Dess bättre ställer allt fler regeringar, med den nye franske presidenten François Hollande i spetsen, upp bakom kravet på en mer expansiv ekonomisk politik. De tyska socialdemokraterna tycks ha inspirerats av Hollande, och vann nyligen delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen, delvis på motstånd mot nedskärningar. Nästa år är det val i hela Tyskland.
Angela Merkel blir alltmer isolerad, men hon har i alla fall en trogen bundsförvant i EU-kretsen, Fredrik Reinfeldt. Sverige tillhör de länder som borde göra mer för att stimulera efterfrågan i Europa, men har nöjt sig med att ställa några krediter till förfogande. Tyvärr har Stefan Löfven än så länge inte vågat utmana regeringen när det gäller konjunkturpolitiken.
