Den sörmländske bonden Göran Persson (S) gjorde nyligen ett inlägg i debatten om vem som är mest lämplig att efterträda sin egen efterträdare som partiledare. Göran Persson ville inte säga några namn. Han undslapp sig dock att nästa partiledare inte behöver vara en "tvålfager typ".
Ledare
Med detta kryptiska uttalande som grund är det svårt att försöka gissa sig till vem som är Perssons favorit. Tvålfagerhet är inte något dominant karaktärsdrag hos någon på kandidaternas ännu något diffusa startlinje.
n n Hade Persson däremot sagt att den nye partiledaren inte behöver vara en särskilt pratsam typ så hade dimmorna skingrats något mer.
De förmodat mest heta kandidaterna förhåller sig nämligen helt olika till pratandet, tyckandet och skrivandet om vart och hur partiet ska ta vägen.
Veronica Palm skriver, pratar och syns mest hela tiden. Hon är populär; hennes artikel på folkbladet.se i onsdags tillhör de mest lästa debattartiklarna på mycket länge. Leif Pagrotsky blixtrar till då och då med skarpa artiklar; missa inte hans krönika här intill!
Mikael Damberg är betydligt tystare. När han yttrar sig offentligt håller han sig ganska strikt till sitt uppdrag som skolpolitisk talesperson för S i riksdagen. Thomas Östros har skrivit ett par artiklar om ekonomisk politik vad jag kommer ihåg. Som jag inte kommer ihåg. Sven-Erik Österberg är om möjligt ännu tystare än Damberg och Östros. Utöver en intervju i DN för någon månad sedan där han bestämt antydde sitt möjliga intresse för partiledaruppdraget, kan jag bara erinra mig några inlägg på Facebook där han skäller på regeringen.
I går presenterade S-valberedaren Berit Andnor de krav som ställs på den nye partiledaren. Personen i fråga ska kunna vinna val, ena partiet, leda partiet under lång tid, vara en god kommunikatör, ha förmåga att utveckla politiken, vara beslutskraftig, ha erfarenhet av socialdemokratiskt ledarskap, behöver inte sitta i riksdagen men ska däremot ha goda internationella kontakter. Kön eller ålder spelar dock ingen större roll.
Bakom varje kravspecifikation döljer sig en särskild kandidat. Valberedandets regler medger emellertid inga öppna namndiskussioner i det här stadiet. Därför har den inledande kampen handlat om att få med vissa krav på listan och om att hålla andra krav utanför listan. Förmodligen är alla sidor nöjda med resultatet. Mängden av disparata krav gör att samtliga kandidater såväl kan uppleva sig vara kvar i matchen som uppleva att andra kandidater ramlat bort från listan.
Nu är förfäktningarnas tid över i det märkliga skuggspelet om ledarskapet i socialdemokratin. När nätet dras åt kommer vissa att börja synas mer medan andra tystnar. Vem av kandidaterna som till slut blir vald är fortfarande en öppen fråga.
n n En sak vet vi emellertid redan nu. Persson har rätt. Det blir inte någon tvålfager typ.