Carl Bennet kommer också att ta plats i styrelsen för Lundbergssfärens "maktbolag" Lundbergs.
Bennet och Lundberg har goda förutsättningar att bli ett bra, välbehövligt och tongivande radarpar i den svenska industrin. Båda är långsiktigt tänkande industrialister. De kompletterar också varandra väl genom sina skilda personligheter.
Fredrik Lundberg är något av industrins Greta Garbo. Han mal på med sina verksamheter men är inte särskilt road av att göra något väsen runt sin egen person. Carl Bennet påminner däremot mer om Jan Malmsjö. Bennet kombinerar gärna inre tjänst i toppföretagandets miljöer med frispråkiga framträdanden på offentliga arenor. Han är en uppskattad, orädd estradör och en gränsgångare mellan företagande, politik och samhällsdebatt. Få företagsledare på hans nivå mixar sin tid mellan tunga styrelseuppdrag i privata företag, ordförandeskap i Göteborgs universitet och industriellt utvecklingsarbete tillsammans med fackliga ledare från IF Metall.
För ett par veckor sedan hade jag förmånen att medverka i ett sammanhang där Carl Bennet framträdde på en sammankomst i Hudiksvall.
På mötet ville en i publiken veta vad Bennet ansåg om gymnasieelevers klena intresse för avancerade matematikstudier?
Ett problem svarade Bennet, är de allt snävare gränserna på gymnasieskolans program: "Staten tror sig veta vilka övriga ämnen som är bäst för en matematikstudent och därför söker sig så få till de naturvetenskapliga programmen", sa Bennet. Han pläderade för friare möjligheter för studenterna att sätta samman sina program. Staten kan aldrig tvinga fram studieresultat; "att ha kul medan man utvecklas är bra för resultatet".
Det är med företagandet som med matten. Ytterst få entreprenörer blir företagare, sa Bennet. Och de flesta av de få entreprenörer som blir företagare upphör raskt med att vara entreprenörer.
Vi måste inse att det finns en konflikt mellan myndigheternas behov av kontroll och entreprenörens behov av friutrymmen.
Jag respekterar behovet av rimlig kontroll. Men mitt hjärta bankar för entreprenörernas friutrymmen. Friutrymmet för entreprenörer som blir företagare behöver utvecklas. "Upp till 20 anställda borde inte företagen omfattas av anställningslagarna", sa Carl Bennet i Hudiksvall. Han förordade i stället att de anställdas trygghet i små företag bör upprätthållas av det allmänna och inte av den enskilde företagaren.
I dessa svåra och tunga tider för svensk industri känns det förtroendeingivande med det täta samarbetet mellan Fredrik Lundberg och Carl Bennet.
För Norrköpings och Sveriges skull hoppas jag att de når framgång.