På påskaftonen gjorde finansminister Anders Borg ett besök i Tomas Rambergs intervjustudie i radiohuset. Intervjun utvecklades till ett intressant ställningskrig om vad den borgerliga regeringen i allmänhet och Anders Borg egentligen åstadkommit under sina sex år vid makten. Lördagsintervjun utvecklades till en argument- och sifferbatalj i den högre skolan.
Intervjun med finansministern ägnades i huvudsak åt frågan om han ägnar sig åt politisk populism eller åt politiskt ansvarstagande? Anders Borg hävdade med eftertryck det senare medan Tomas Ramberg med kluriga frågor lyfte upp det förra antagandet på bordet. När Anders Borg var nytillträdd finansminister i oktober 2006 beskrev han situationen i Sverige som massarbetslöshet. Då var arbetslösheten 6,5 procent. I april 2012 är arbetslösheten 7, 5 procent. Då råder - enligt Anders Borg - ett förhållandevis gott läge på den svenska arbetsmarknaden. Hur kommer det sig; ville Ramberg veta? Det enkla svaret är givetvis att Anders Borg av 2006 år modell var en oppositionspolitiker som precis kommit in till Rosenbad från en valrörelse där han vid hundratals möten kritiserat den sittande S-regeringen för just massarbetslöshet. Anders Borg av 2012 års modell är däremot en erfaren och insutten finansminister som inte längre har något större intresse av braskande rubriker om massarbetslöshet. 7, 5 procents arbetslöshet är därför i Borgs tappning ett ganska gott resultat givet förutsättningarna. Enligt finansdepartementets egna beräkningar i samband med finanskrisen 09-10 riskerade arbetslösheten att rusa upp till 12 procent. Tack vare regeringens politik har vi nu i stället en arbetslöshet som är cirka 4 procent lägre än vad den kunde ha varit. Borg har tagit ansvar i en svår situation, sa Borg.
Anders Borg har varit mycket flitig med att kritisera storbankerna för bl a höga bolåneräntor. Men gör Borg något mer än att skapa publikknipande populistrubriker på bankernas bekostnad? Enligt finansministern så har hans politik starkt bidragit till att bolåneräntorna nu är lägre än vad de annars kunde ha varit. Anders Borgs defensiva försvarslinje lät i mitt huvud som ett eko av Göran Perssons "stolt-men-inte-nöjd"-strategi från 2006. Vilket bör tolkas som ett illavarslande omen för Anders Borg.