Att verka för en fri och öppen värld utan gränser är ett ideologiskt fundament för frihetliga liberaler och socialdemokrater. "Alla folks frihet - Hela världens fred" är en paroll som följt mig sedan barnsben. För att hårddra resonemanget: Nationalism bor granne med rasism på ungefär samma sätt som liberalism är nabo med tolerans och mångfald.
I boken "Migrationens kraft" författar de båda tongivande högerliberala debattörerna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt ett - som förlaget skriver på bokens säljsida - "glödande upprop" för den fria invandringens förtjänster.
Boken är upplyftande att läsa i dessa annars så invandringsgnälliga dagar. Författarna argumenterar just glödande för de ekonomiska och sociala fördelar som invandring även av lågutbildade och allmänt lågkvalificerade människor för med sig för det mottagande samhället.
Naturligtvis är det som bland annat Tino Sanandaji, forskare i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning har påpekat (DN debatt 24/1) att "tankesmedjealster" likt Norbergs och Segerfeldts bok ofta är mer "ideologidrivna än faktabaserade."
Tino Sanandaji anför egna fakta som i motsats till Norbergs/Segerfeldts val av fakta sägs visa att en stor invandring av lågkvalificerade personer såväl genererar högre kostnader än intäkter som stora sociala påfrestningar.
Till ideologiers nackdelar hör som bekant vanan att använda fakta på ett sätt som passar den egna ideologiska strukturen.
Vilket tydligt återspeglas i Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts replik (DN 25/1) på Sanandajis kritik. Norberg och Segerfeldt hävdar att Sanandajis val av fakta från svensk och internationell forskning ger en "snedvriden bild av invandringen" som bottnar i Sanandajis egna ideologiska agenda.
De hänvisar bland annat till något som de något som de kallar för "Sanandajiprincipen - att vi ska se upp med att välkomna invandrare, för de röstar på vänstern."
Något ligger det säkert i detta. I sin artikel varnar Sanandaji hur som helst borgerliga partier i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet för att okritiskt förlita sig på "oseriösa debattböcker" när något så viktigt som invandringspolitik ska läggas fast.
Vilket av lägren i denna debatt som är mest seriöst i val av fakta undandrar sig min exakta bedömning. Saken handlar till stor del om värderingar.
Tvingas jag göra ett teoretiskt värderingsval mellan "fri invandring" och "ingen invandring" så väljer jag solklart fri invandring.
I den mer obändiga verkligheten existerar dock inte dessa val.
Socialförsäkringsutredningen la i går fram rapporten "Vid arbetslivets gränser". I rapporten granskas hur svensk arbetsmarknad förändrats mellan 1974 och 2010:
"Sverige skiljer sig på ett negativt sätt från de flesta andra europeiska länder genom att sysselsättningsgraden är jämförelsevis låg och arbetslösheten jämförelsevis hög för utrikesfödda som varit tio år eller mindre i Sverige. Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden och få en självständig försörjning är relativt höga".
För att Sverige ska bli ett mer framgångsrikt invandrarland tycks det kort sagt vara ett faktum att det behövs en arbetsmarknad som vi inte riktigt har.