Landstinget i Östergötland diskuterar med Norrköpings kommun om att starta ett program för sprututbyten. Det skrev NT om igår.
Tanken är god. Mer än 20 års erfarenheter från Sveriges hittills enda sprututbyte i Malmö vittnar om goda resultat.
Människor som injicerar narkotika är ofta skröpliga och sargade. Begagnade nålar som delas med andra är stora smittorisker.
Ett hälsovårdsprogram där utbyte av använda nålar ingår kan rädda många människor från att smittas av livslånga och livsfarliga sjukdomar som hepatit och hiv. Gatunarkomaner som annars mycket sällan kommer i avspänd kontakt med sjuk- och hälsovårdens medarbetare får samtidigt chanser till hälsokontroller och förebyggande behandlingar.
Vänner av moralisk ordning brukar ofta kritisera sprututbyten. Kritiken är väl fyrkantig i mina ögon: I Sverige är det olagligt att knarka. Därför är det anstiftan till brott att bistå missbrukare med redskap för otillåtna sysselsättningar. Att tillhandahålla rena nålar sänder dessutom ur riskabla signaler om att det är ok att knarka. Så brukar det låta.
Väl fyrkantigt som sagt. Ingen människa blir gatunarkoman på grund av den hägrande utsikten att få rena nålar. Rena nålar är inte narkotikapolitik. Rena nålar är smittskydd. Rena nålar skulle rentav kunna kallas för humanism.