Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den som gillar retrobrott fick sannerligen sitt lystmäte fyllt i går. På en presskonferens i Juristhuset i Stockholm väcktes 1970-talets bordellaffär till liv igen. I en rättegångslokal i Sollentuna, skrevs ännu ett kapitel i 1980-talets mest omtalade likskändning/styckmord. Plötsligt var de där i rampljuset igen; allmänläkaren, obducenten, bordellmamman Doris Hopps, Fälldin, Geijer och alla de andra. Båda affärerna är kanske söndersnackade vid det här laget? De kanske inte har en chans att bli något annat än rykten, skvaller och konspirationsteorier? Men utan att veta ett dugg om Eva Bengtsson - en av de små flickor som när det begav sig sålde sex för Doris Hopps räkning - så kan det ju vara så att hon, idag en vuxen kvinna, faktiskt säger som det är? Jag har mött flera arma flickebarn vars livshistorier påminner om Eva Bengtssons. Tidigt trassel, tidiga anstaltsplaceringar och tidig inskolning som sex- och drogslavar. Ibland ljuger de som en häst travar. Men påfallande ofta säger de bara precis som det är. Mot maktelitens män - och nu talar jag i allmänhet och inte direkt om de som utpekas som kunder hos Doris Hopp - har sådana flickebarn sällan eller aldrig någon chans. Tänk vad hemskt att säga som det är men ändå aldrig bli trodd bara därför att man är den man är.
