Franskt näringsliv är mycket mer än vin, ostar och turism. Det är diversifierat och högteknologiskt. Åk ut till den futuristiska kontorsstaden La Défence, där huvudkontoren finns. Den jättelika bågen som syns över hela Paris är uppkallad efter den socialistiske presidenten François Mitterand (1981-1995). Men den modernt designade hissen till utsikten på Mitterandbågen är stängd "définitivement" så ibland går det snett.
Världen enligt Torsten
Frankrike är också ett väl utvecklat välfärdssamhälle, med Europas kanske bästa och mest tillgängliga sjukvård, bra skolor för de flesta och utmärkt kollektivtrafik. Vad är det då som är fel med Frankrike? Ja, statsfinanserna är inte i bästa skick, mer av slentrian än av nödvändighet förefaller det. Eftersom fransmännen redan har bland Europas högsta skatter (högre än i Sverige), gäller det i första hand att försöka få ut mer av skattepengarna.
Det finns givna sparområden. Den statliga byråkratin är övertung. Poliserna åker omkring kompanivis i bussar, och landet håller sig med ett stormaktsförsvar, inklusive kärnvapen, som det varken behöver eller har råd med. Statliga företagskonglomerat, t ex på energiområdet, skulle må bra av mer konkurrens. Den sociala budgeten belastas av låg pensionsålder i förhållande till hög medellivslängd.
Fransmännen tar välfärden för given, och avskyr diktat från EU och Tyskland. Samtidigt är EU i mångt och mycket ett franskt projekt. Fransmännen är inte mer nationalistiska än tyskar, och absolut inte mer rasistiska än andra européer, trots framgången för främlingsfientliga Nationella fronten (FN) i presidentvalets första omgång. Marine Le Pen fångar skickligt upp fransmän som känner sig överkörda av utvecklingen. Men man löser inte sociala problem genom att hetsa mot muslimer.
Den pragmatiske socialisten François Hollande, som leder stort över den sittande presidenten Nicolas Sarkozy inför den andra avgörande presidentvalsomgången den 6 maj, har goda utsikter att ena den splittrade nationen. Hollande utesluter inte besparingar, men vill också se offentliga satsningar, t ex på fler lärare. Han lovar att stödja EU:s finanspakt, men kräver tillägg som främjar tillväxten. En politik som stoppar den pågående nedpressningen av ekonomin i Europa ligger i Sveriges intresse.
En fransk regering bestående av vad man brukar kalla ?Jacques Delors barn? (Socialisternas partisekreterare Martine Aubry som troligen blir Hollandes premiärminister är rentav dotter till den legendariske EU-chefen) kan också väntas föra en mindre stormaktschauvinistisk EU-politik än vad Sarkozy och hans regering gjort, och i större utsträckning stödja EU:s institutioner. Det är också bra för Sverige.
En seger för Hollande kan också bli den vitamininjektion som den europeiska socialdemokratin behöver för att rycka upp sig. Socialdemokraterna måste visa att det går att skapa tillväxt utan att offra välfärden, inte tävla med högern om att montera ner den.