Ganna Chyzhevska skulle ha utvisats till Ukraina i går. Så blev det inte. I sista stund meddelade Europadomstolen att de ska ta upp ärendet. Det betyder att utvisningen av den 90-åriga och enligt uppgift dementa kvinnan stoppas i avvaktan på Europadomstolens hantering.
Ett tjugotal demonstranter hade mött upp på Arlanda för att protestera mot utvisningen. Ganna Chyzhevska har hunnit bli så gammal att hon inte har några anhöriga eller vänner kvar i Ukraina. Hennes familj finns i Sverige.
Ledare
För en dryg vecka sedan väckte Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu enorm uppmärksamhet när han föreslog att kriminella invandrare skulle kunna utvisas även om de hunnit bli svenska medborgare. Upprördheten stegrades förvisso av den just då akut pågående Juholtkrisen. Enligt uppgift hade Socialdemokraten Morgan Johansson fått klartecken från sin partiledare att stödja Reepalus utvisningsförslag. När Reepalu fördömdes i parti och minut så drogs dock S-partiets stöd in snabbt och bestämt.
Dessa två utvisningspolitiska händelser är givetvis väldigt olika. I det ena fallet handlar det om invandringspolitikens regelverk. Det är inte solklart att invandringslagarna innebär att vi tvärsäkert kan slå fast att en dement 90-åring utan kvarvarande familj i sitt hemland ska ha rätt att stanna kvar i Sverige. För att uttrycka saken abrupt: Att vara gammal, dement och ensam är tungt, besvärligt och plågsamt. Men det är inte synonymt med rätten till permanent uppehållstillstånd i Sverige.
I Ilmar Reepalus fall handlar det om medborgarskapets rättsliga status. Tanken på ett särskilt B-medborgarskap är frånstötande. Emellertid är det minst lika frånstötande om det är så att vår medborgarskapsmodell är fördelaktig för kriminellt aktiva människor.
Dubbelt frånstötande är att den hedervärde Ilmar Reepalu nu skälls för rasist och smygSverigedemokrat.
Trippelt frånstötande är att medan endast ett tjugotal demonstranter tog parti för den dementa Ganna Chyzhevskas sak så reagerade hela det politiskt korrekta Sverige mot Ilmar Reepalus propå.
Sund och klok politik är oftast en kombination av hjärta och hjärna. Hjärtats röst säger mig att den gamla damen från Ukraina ska få stanna hos sina anhöriga i Sverige. Ett humanitärt beslut skapar ingen styrande praxis för kommande beslut. Det är således inte så att Sverige kommer att översvämmas av dementa 90-åringar från främmande länder om Ganna Chyzhevska får bli kvar här.
Hjärnans förnuft säger mig att det kan finnas skäl att ta Ilmar Reepalus varningsrop på allvar. Den politiska rädslan för att sammankopplas med Sverigedemokraterna får inte låta det goda bli det bästas fiende.
I vår allt mer globala och nationsgränsnonchalanta miljö kanske det är klok politik att ta det så vackert med medborgarskapserbjudanden? En betydande andel av de människor som kommer till Sverige från andra länder är i betydligt högre grad på väg bort från något annat land än vad de är på väg just precis till Sverige.
Jag tycker att det är angeläget att Sverige är en öppen plats för så många som möjligt av de människor som av olika skäl vill/måste söka sig bort från de länder där de råkat födas och växa upp. För dem som lyckas slå ner sina bo- och livspålar här, som känner att det är här de vill bo, arbeta och verka ska det givetvis vara möjligt att bli svenska medborgare med allt vad det innebär. Det är emellertid fullt möjligt att leva ett gott liv i Sverige utan att vara svensk medborgare.
Det är inte uttryck för en rasistisk uppfattning att hävda att villkoren för främlingar ofta är tuffare än för infödda. Det är inte humanitärt utan enbart naivt att blunda för den utanförskaps- och etniskt drivna gängkriminalitet som växer till sig i bl a Malmö och Göteborg.
Sverige ska vara ett öppet invandringsland. Det har vi allt att vinna på. För att vinna maximalt bör vi hålla oss med invandringspolitiska regelverk som uppmuntrar arbetskraftsinvandring, som är humanitära gentemot gamla dementa damer och som möjliggör utvisning och avvisning av grovt kriminella personer.