Hur välfärden ska definieras skiljer sig rejält åt. Mer pengar i den egna plånboken, säger Moderaternas Reinfeldt. Gratis kollektivtrafik, säger Vänsterns Ohly. Välfärdssamhället är i kris och under nedmontering, säger Ohly. Sveriges välfärdssamhälle står sig stabilast i Europa, säger Reinfeldt.
Det är anmärkningsvärt att man vare sig från höger till vänster ens nämner människor som är hemlösa, som är drogberoende och/eller som är fattiga. OK för att många av dessa medborgare inte är särskilt benägna att rösta i riksdagsvalen. Men partierna gör ett stort misstag om de drar likhetstecken mellan dessa människors politiska ointresse och medelklassens politiska ointresse för dem och deras liv.
Det finns en stor medkänsla för människor som lider och har det svårt. Denna medkänsla är en stor tillgång för samhället. Det borde också vara en tillgång för politiken. Utslagning och mänskligt elände har liksom privatiserats. Avsamhällefierats. Det är ingen populär privatisering. Människor i våra större städer vill inte kliva över hemlösa och tiggare på väg till jobbet eller gymmet. Som enskild medborgare är det frustrerande att inte kunna göra något åt situationen. Frustrationen blir inte mindre när medborgarna märker att också politikerna hoppar över hemlösa och missbrukare i sina valtal.