Folkbladets journalist Malin Wernström granskar i en serie artiklar hur arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 används i Norrköping. Artiklarna har mött ett mycket stort intresse. Många har hört av sig för att berätta om sina upplevelser av såväl förnedrande låtsasarbete som av förklätt gratisarbete. Åtgärder som vänder sig till långtidsarbetslösa människor har förvisso alltid varit omdiskuterade från 1930-talets AK-arbete och framåt. Det nya med Fas 3 är att regeringen har infört en möjlighet för företag att tjäna pengar på de långtidsarbetslösa. Vilket under rådande regelverk är högst betänkligt. Enligt de statliga regleringarna får Fas 3 inte tränga undan vanliga arbeten. Fas 3 ska samtidigt förbättra de arbetslösas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden igen.
Eftersom det bästa sättet att få ett jobb är att ha ett jobb så hamnar Fas 3 sålunda i ett ingenmansland som det inte är rationellt att betala för att befolka. En märklig effekt av Fas 3 är dessutom att arbetsmarknadsåtgärder blir affärshemligheter. Arbetsförmedlingen förvandlas gradvis till en tyst upphandlare.
Vår granskning fortsätter.