Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har styrt partiet i nio år. Om en och en halv vecka är de före detta språkrör. Häromkvällen bjöd de in till en hej-då-fest på Mosebacke Torg i Stockholm.
Jag var där.
Miljöpartiet har framtiden för sig. Under Wetterstrands och Erikssons ledarskap har partiet blivit valbart för allt bredare väljargrupper. I fjolårets valrörelse ingick MP i ett dödfött regeringsalternativ. Så hade det inte behövt vara.
Socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin var med på festen. "Tänk så bra det hade kunnat bli", sa Sahlin i ett bejublat tal på festen. Det är bara att hålla med. En öppen koalition mellan S och MP hade kunnat möblera om i den svenska blockpolitiken på ett hälsosamt sätt. Så blev det inte. Ingen mening att gråta över spilld mjölk. Varför det blev som det blev är historia. Nu ska Gustav Fridolin och Åsa Romson (eller kanske Mikaela Valtersson) ansvara för att Miljöpartiet tar nya och fräscha steg mot regeringsmakten. Jag önskar dem ärligt och uppriktigt lycka till.