Lördagsintervjuer med Ekots Tomas Ramberg kan vara avslöjande prövningar för vem som helst. I lördags var det dags för socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven att sätta sig mittemot Ramberg i en av Radiohusets studior. Det blev en prövning som hette duga. Framförallt blev det uppenbart vilka prövningar som väntar Stefan Löfven här framöver.
Socialdemokraternas avgörande strukturella problem lades i öppen dager. Problemet kan enkelt beskrivas med det sedelärande ordspråket "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Socialdemokraterna har å ena sidan tagit in mycket nytt under de senaste åren. Å andra sidan förväntas partiledningen samtidigt företräda hela den gamla politiken. Det blir kort sagt för mycket att greppa över.
När man väljer sig en klok och vettig person som Stefan Löfven till ordförande så måste det få konsekvenser för partiets politik. Alla politiker av rang måste i och för sig kunna korsa fingrarna ibland och företräda uppfattningar i sakfrågor som man inte riktigt tror på. Fingerkorsandet krävs för att få ihop majoriteter, för att hålla borgfred i partiet och/eller för att nå framgångar på andra politikområden, i senare uppgörelser. Men det finns gränser. Energifrågorna är en central del av svensk inrikespolitik. I mer än 30 år har socialdemokraterna vridit, vänt och plågats av kärnkraften. På det officiella programmet står sedan folkomröstningen 1980 att kärnkraften ska avvecklas med förnuft. Förnuftet har hittills hållit avvecklingen stången. Genom att S har kommit allt närmare V och MP så har läget skärpts. Partikongresser och riksdagsgrupper har slagit fast att kärnkraften ska fasas ut. Partiets nya ordförande har under lång tid haft en annan uppfattning. I samband med att de borgerliga partierna löste upp sin kärnkraftsknut i och med Centerpartiets omsvängning 2010 så uttalade Stefan Löfven stöd för möjligheten att bygga nya kärnkraftsreaktorer som ersätter de gamla. Han har heller inte ställt sig avvisande till svensk uranbrytning; en hållning som går på tvärs mot vad som beslutats i S riksdagsgrupp.
Under intervjun med Ramberg förklarade Löfven att hans kärnkraftsuttalanden gjorts som ordförande för IF Metall. Som ordförande för socialdemokraterna står han däremot bakom partiets politik. Bilden av en partiordförande som enbart en galjonsfigur och marionett växte fram under intervjun. Det håller inte. Ska Stefan Löfvens ledarskap ha några som helst förutsättningar att bli framgångsrikt så måste han begära och få stöd för en politik som han bedömer vara klok och riktig. Den politiska kärnkraftsmiljön har förändrats i grunden sedan Centerpartiet släppte sitt klassiska kärnkraftsmotstånd. Det duger inte att som Löfven vädja om blocköverskridande överläggningar med regeringen om energipolitiken. För att dessa förhandlingar ska bli meningsfulla krävs att Löfven först skaffar sig ett mandat att förhandla på riktigt. Kärnkraften kan inte fasas ut samtidigt som det byggs nya reaktorer. Löfvens industrianpassade uppfattningar måste få genomslag i S politik.