Folkbladets avslöjande om händelserna på äldreboendet Hagaborg i Norrköping har vållat stor uppståndelse, upprördhet och uppmärksamhet. Det är bra. Det är sunt. Det finns också mycket att lära.
Ledare
Detta har hänt:
Två undersköterskor på äldreboendet är avstängda från sina arbeten i avvaktan på vad deras arbetsgivare Norrköpings kommun tänker vidta för åtgärder. Undersköterskorna har anmälts av kollegor för att ha begått psykiska och fysiska övergrepp mot fem av de boende på Hagaborg.
Åklagarmyndigheten har begärt in alla handlingar i ärendet. En anhörig till en av de boende på Hagaborg har polisanmält undersköterskorna. Enligt kammaråklagare Ingemar Welander är den preliminära brottsrubriceringen grov misshandel. De boendes beroendeställning till omsorgens medarbetare är en försvårande omständighet. (Folkbladet 21 juli)
Norrköpings kommun har inte polisanmält händelserna på Hagaborg. Det borde kommunen ha gjort. Däremot har kommunen ansökt om statliga bidrag för att införa en "värdighetsgaranti" inom äldreomsorgen. (Folkbladet 22 juli)
Värdighetsgarantin går i korthet ut på att kommunen ska lova de gamla ett personligt bemötande och en viss standard i omsorgen. Lever inte kommunen upp till sina löften så ska den drabbade kompenseras på lämpligt sätt. Som ett exempel nämns rabatt på omsorgsavgiften som den enskilde betalar.
Jag har självklart inget emot värdighet och/eller kompensationer. Det är bra att rättigheterna för enskilda omsorgstagare förstärks och förtydligas.
Ingen värdighetsgaranti i världen - hur vackra papper den än skrivs på - kan emellertid garantera att allvarliga misstag och brottsliga övergrepp inte kommer att begås av enskilda medarbetare i äldreomsorgen. Arbetet är ofta tufft och psykiskt och fysiskt påfrestande.
Empatin med de gamla och sjuka är omvittnat stor bland dem som arbetar i äldreomsorgen. Från och till kommer det dock alltid att finnas medarbetare som inte håller måttet. Som reagerar med bitterhet och elakhet när de utsätts för prövningar i arbetet. Som fysiskt och psykiskt misshandlar de personer som de ska vårda och skydda.
Det är i sådana lägen som kommunen måste agera med kraftfull värdighet. Det har inte Norrköpings kommun gjort i fallet Hagaborg.
Jag är inte på jakt efter syndabockar och politiska skalper. Jag vill se tydliga kvitton på att kommunen inser sin roll och sitt ansvar gentemot äldreomsorgens brukare. Två klargöranden behövs snabbt:
1 Områdeschef Eva Abrahamsson har motiverat kommunens ovilja att polisanmäla undersköterskorna med att "ord står mot ord" (Folkbladet 19 juli) Det är ett märkligt påstående. Det kan tolkas som att kommunen gjort en egen "polisutredning" och kommit fram till att de anmälande kollegorna inte är trovärdigare än de anmälda undersköterskorna. Om det är så, då måste det sägas klart och tydligt. Om det inte är så, då bör kommunen göra en polisanmälan för att visa att de äldres skydd och trygghet har högsta prioritet.
2 Hanteringen av de två anmälda undersköterskorna har inte varit professionell. När anmälningarna kom in i mars så avstängdes de båda. De fick skriftliga varningar och återgick därefter till sin gamla arbetsplats. När Folkbladet började skriva om saken i början på denna månad så avstängdes undersköterskorna återigen.
Enligt personalutskottets ordförande Lars Karlsson (S) är övergreppen inte tillräckligt grova ur arbetsrättslig synvinkel för att hålla för avsked vid en prövning i Arbetsdomstolen. (Folkbladet 7 juli) Karlsson har kanske rätt i detta.
Den meriterade arbetsrättsexperten Kurt Junesjö hävdade i och för sig motsatsen i en debattartikel i Svenska Dagbladet 18 juli. Vara hur det vara vill med den saken. Norrköpings ansvariga politiker styr inte över Arbetsdomstolens tolkning av arbetsrättslagstiftningen. Politikerna är däremot ansvariga för händelser i äldreomsorgen och inför Norrköpings medborgare. Anser kommunen - vilket de skriftliga varningarna indikerar - att undersköterskorna gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp så bör de avskedas.