Han var Einstein - men inte på allt
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att förväxla intelligens med omdöme är ett klassiskt misstag. Förnuft och känsla samverkar inte alltid. Den som tror att missbrukarna, vad de nu än missbrukar, helt enkelt är dumma i huvudet har inte förstått mycket. Albert Einstein är en myt. Vi ser honom framför oss. Håret på ända. Bilden av geniet. Ibland sägs det att han var dålig i skolan, men det är inte sant. Psykoanalytikern Erik H Eriksson, som forskat i Einstein uppväxt, hittar inga belägg för att Albert var en svag elev, betygen var goda. Däremot hittar forskaren en del annat intressant. Albert började tala ganska sent, så sent att föräldrarna konsulterade en läkare. Einstein deltog inte i de andra barnens lekar. Han fick ofta raseriutbrott. Det kan ju vara en tröst att veta för föräldrar som har ungar med liknande beteenden. Att han var den störste fysikern betyder alltså inte självklart att han hade gott omdöme. Eller lyckades med allt han företog sig. Einstein tyckte t ex om att spela fiol, men hellre än bra. Vid ett tillfälle tjatade sig till att få vara med vid en soaré i en småstad. Recensenten från lokaltidningen kände inte igen violinisten som heller inte fanns med i programmet. - Vem är det där? - Känner ni inte igen honom, det är ju den världsberömde Albert Einstein! " Den världskände violinisten Albert Einstein gästade vår stad och gav en lysande konsert", skrev kritikern i tidningen. Vi vill få våra fördomar bekräftade. Ser det vi vill se. Hör det vi vill höra. Det finns en annan berättelse om Einstein med en liknande sensmoral. Innan han blev riktigt känd gjorde han en föreläsningsturné i USA. En chaufför körde honom mellan städerna och de kom mycket bra överens. Chauffören satt alltid längst bak med sin uniformsmössa i knäet och lyssnade. Efter den fjärde föreläsningen utbrast chauffören: - Du säger ju alltid precis samma sak, och frågorna är alltid desamma. Det där skulle jag kunna göra! Upp till bevis, menade Einstein. Så i nästa stad bytte de. Plötsligt stod chauffören i talarstolen. Einstein satte sig längst bak med mössan i knäet. Chauffören klarade föreläsningen utmärkt. Han besvarade även ett par frågor. Men så kom det en komplicerad fråga som han aldrig hört förut. Från talarstolen kom då: -- Det där är en så enkel fråga att den kan t o m min chaufför svara på! Och det kunde han ju faktiskt. Historien antyder att Einstein hade humor. En viktig egenskap. Men inte tror jag att Einstein var en Einstein på allt här i livet. Det var bara det jag ville säga.