Vänsterpartiet går kräftgång i opinionen. Sedan Gudrun Schymans folkliga och populistiska nyvänster körde i drickat så har partiet mist hälften av sina väljare. Nu är i stort sett bara gamvänstern kvar. Det står en doft av testuggande, sanning och nej kring Lars Ohlys kompani.
Ledare
Jonas Sjöstedt är ny i riksdagen. Men knappast ny i politiken. Under sin era i Europaparlamentet etablerade han sig som en särklassig valvinnare. I personvalet var han närmast oslagbar. Frågan är om hans person går att förena med dagens Vänsterparti? Kan Sjöstedt göra Vänstern vill vinnare igen?
I något snirkliga ordalag har han hur som helst bestämt sig för att anmäla sitt intresse av att efterträda Lars Ohly som partiledare. Om ganska precis ett år samlas partiet till kongress. Då ska en ny ordförande väljas.
I går morse möttes Ohly och Sjöstedt för debatt i radions P 1. Lars Ohly höll en tuff attityd. Jonas Sjöstedt meddelade att han kan tänka sig att kandidera om Lars Ohly inte kandiderar. Ohly slog till snabbt. Eftersom "jag kandiderar så är Sjöstedt inte en kandidat", sa Ohly.
Jonas Sjöstedts avsikt med att uttrycka sig så försiktigt som han gör är uppenbar. Han sonderar terrängen. Genom att han agerar öppet så vet nu varenda V-medlem att det finns alternativ till Lars Ohly. Han agerar som en gentleman och ger Lars Ohly chansen att stiga av utan strid. Gentlemannagesten tilltalar de distriktsledningar och medlemmar som helst vill undvika en uppslitande strid. Ohlys avsikter är lika tydliga. Genom sitt klara besked att han vill fortsätta som partiordförande signalerar han att han känner stöd och är säker i sitt ledarskap.
n n Nu är bollen i rullning. Hur det kommer att gå är svårt att veta. Efter Schymans sorti var Sjöstedt med i diskussionerna som en möjlig tronföljare. Den gången manövrerades han ut i kylan. Nu har han valt en annan strategi. Det är klokt. Det kan gärna inte gå sämre än förra gången.
Utifrån sett borde Vänsterpartiet ta emot Jonas Sjöstedt med öppna armar. Lars Ohly må vara en trevlig och begåvad karl. I radion i går morse sa han att "jag är en mycket bättre partiledare nu är när jag valdes". Det stämmer säkert. Men likafullt har Lars Ohlys politiska kurs och ledarskap bidragit till upprepade förlustval.
Jag kan för lite om Vänsterpartiets interna liv för kunna bedöma Sjöstedts chanser. Det kan vara så att partiet har blivit så litet, smalt och enkelriktat att det inte finns någon grogrund för insikter och förnyelse och nutidsanpassning. Partiapparaten nöjer sig kanske med att ha den bästa och sanna politiken i sina egna ögon. Väljarnas ointresse är liksom bara ett bevis för den borgerliga maktapparatens indoktrinering. Att gå runt med plakat med krav på kapitalismens krossande är betydligt mer angeläget än att krossa en eller annan förlegad socialistisk myt.
Är det så; ja då är Sjöstedt rökt. Är det inte så; ja då finns fog för förhoppningar om en folklig vänster som kan driva på i angelägna rättvisefrågor.