Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Han är Sveriges Gordon Brown

Efter elva år är den socialdemokratiska epoken i Storbritannien på väg mot sitt slut. Felet är främst en mans: Gordon Browns.  Den brittiske premiärministern fick högsta betyg i alla de bästa skolorna. Han har troget gjort tjänst i parlamentet och har flera framgångsrika år som finansminister bakom sig. Därtill har hans uppväxt i Skottland utrustat honom med en svag dialekt som borde vara förtroendeskapande efter många år med Tony Blair, Browns slipprige och spinnande företrädare, som brittisk regeringschef.  Ändå fungerar det inte.

Foto: Andreas Skogh

Norrköping2008-10-03 03:00
Joel Malmqvist Stockholm
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
 I de senaste opinionsundersökningarna ligger socialdemokraterna nästan tio procentenheter efter de konservativa. Som svensk socialdemokrat betraktar jag de brittiska partikamraternas problem med blandade känslor. Brittiska Labour har gjort mycket för att modernisera Storbritannien och Gordon Brown har goda idéer inför framtiden. Därför är det tråkigt att Browns Labour av allt att döma går mot ett praktfiasko vid valurnorna. Samtidigt känner jag lättnad. Den svenska socialdemokratin hade mycket väl kunnat vara där Labour är idag. Om Sveriges socialdemokrater valt Pär Nuder - den svenska motsvarigheten till Brown - hade vi haft samma problem som Labour. Precis som Brown var Nuder ett politiskt underbarn som började sin bana i unga år. Båda har också varit finansministrar och varit viktiga i utformningen av socialdemokratisk politik. Dessvärre är de också kända för sin överlägsna stil och sitt bryska sätt att snäsa av interna kritiker. Pär Nuders främsta bidrag till den politiska retoriken är tilltaget att kalla fyrtiotalisterna för ett köttberg. Den gången fick Göran Persson ta sin adept i örat. Både Brown och Nuder tyckte att de var bäst skickade att leda sina respektive partier och sina länder. Deras tanke var att den som kan mest också ska bli partiledare. Problemet är att resonemanget är lika lyckat som att tro att som att killen som är bäst på matte i högstadieklassen automatiskt får dansa tryckare med den snyggaste tjejen på klassfesten. Politik handlar helt enkelt bara om att kunna, utan också om att inspirera människor för en vision. Hur kom det sig då att brittiska sossar gick i fällan och valde den buttre Brown medan arbetarepartiet i Sverige insåg Nuders potential som partiledare och valde en annan kandidat istället? Svaret är att medan partiledarfrågan i Sverige avgjordes av breda grupper av partiets aktiva i Sverige var det eliten i Labourpartiet som valde Gordon Brown. "Vi måste ha en kvinna" sa i stort sett varje s-förening och arbetarekommun. I klartext betydde det: "Vi vill inte ha Pär". Istället gjorde Mona Sahlin comeback. Nuder kunde inte acceptera att någon annan skulle spela förstafiolen och fick följaktligen kicken. Socialdemokratin i Sverige är på väg till makten med en ny ledare, nytt självförtroende och nya förslag. Brown och Labour är på väg ut. En slutsats är att partiledare bör väljas i en demokratisk process och inte genom att kotterierna i partitoppen bestämmer.
Läs mer om
Norrköping