Göran Hägglund argumenterade för det rimliga med högre skatt på pensioner än på arbetsinkomster. Det är ingen lättargumenterad ståndpunkt. Hägglunds försvarslinje bestod av ett resonemang där pensionerna förväntas öka på sikt.
Skattesänkningen på arbete kommer nämligen att sporra människor att arbeta mer och därmed också betala in mer avgifter till pensionssystemet. Kanske ligger det något i detta; även om det fortfarande återstår för alliansen att bevisa. Däremot kan löntagarnas arbetsvilja näppeligen påverkas av skatteuttaget på pensioner.
I verkliga livet finns det en mycket enkel förklaring till den borgerliga regeringens pensionärsskatt. Det hade blivit alldeles för dyrt att ge pensionärerna samma skattesänkningar som löntagarna.
Därför fick de stå tillbaka. I valrörelsens inledning har statsministern blivit lite kall om fötterna.
I ett antal intervjuer nyligen har Reinfeldt antytt att han inte har några principiella invändningar mot att löntagare och pensionärer skattar efter samma tabell. Sådana glidningar ägnade sig inte Hägglund åt i radio. Han är regeringens tennsoldat.
KD-ledaren visade liknande ståndaktighet i försvaret av reformerna av sjukförsäkringen och a-kassan. Vilket är hedersamt på något sätt.
Hägglunds lojalitet med regeringens politik kontrasterades på ett smålustigt sätt mot KD:s försök att solidarisera sig med det vanliga och verkliga folkets rätt att göra som de vill. Kristdemokraterna har i själva verket en mängd principer och moraliska uppfattningar som påminner om allt annat än liberal låt-gå-politik.
Agitation om verklighetens folk och uppror mot det alltför politiskt korrekta kan nog gå hem på snärtiga valmöten på gator och torg. När erfarna politiska reportrar börjar ställa detaljerade frågor blir det värre. Vilket blev mycket tydligt i radion i går morse.
På en punkt visade emellertid Hägglund lite populistiska takter. KD-ordföranden har ju som bekant en särskild relation till skatten på bensin. I förra valrörelsen lovade han att skatten skulle sänkas. Så blev det som bekant inte. Nu lovade han i stället att bensinskatten inte kommer att höjas under den kommande mandatperioden.
Så blir det säkert inte. Men Hägglund fick i alla fall vifta lite med bockfoten. Vilket kändes uppfriskande mitt i all präktighet.