Mikaela Valtersson la i går ut texten (newsmill.se) om varför hon vill bli nytt språkrör i Miljöpartiet. Till skillnad mot den manlige språkrörskandidaten Gustav Fridolin - som kom ut som kandidat i Expressen förra veckan - så tror jag inte att Valtersson är självskriven som nytt språkrör. Tuffaste utmaningen kommer från Åsa Romson; riksdagsledamot från Stockholm.
Mikaela Valtersson saknar dock inte självförtroende. I sin artikel hävdade hon att "det är vi gröna som sitter med nyckeln till lösningarna på de stora utmaningarna som världen står inför."
Inget fel i det förstås. Är man aktiv i ett parti så är det väl lämpligt att höga tankar om sitt partis politik. Men jag blir lite betänksam när hon i nästa newsmillska andetag slår fast att "Människor längtar efter en politik som går före och visar vägen till en omställning av samhället."
Nja. Politiken ska nog inte gå före människorna. De historiska erfarenheterna av politiker som tror sig om att kunna gå före och peka ut riktningen är inte särskilt upplyftande. En jämsides position med människor och övriga samhällsaktörer är nog att föredra.
Människor ska övertygas sakligt, tekniskt och jämlikt. Inte ledas av politiker som tror sig om att ha nycklar till paradiset.