Ledare
Senvåren 2002 träffade jag Gustav Fridolin för första gången. Jag var ledare för ett samtal mellan partiernas yngsta kandidater i riksdagsvalet det året. Med sina nitton år på nacken var Fridolin yngst av de yngsta.
Han gjorde intryck på mig. Jag minns inte vad han sa. Men hans underbarnsiver och charmerande nittonåriga säkerhet fastnade hos mig. Han påminde på många sätt om det tidiga 1990-talets Anders Borg.
Nu har Fridolin fått några mer år på nacken. Klokt nog valde han att lämna riksdagen efter sin första mandatperiod 2002-2006. Enligt Miljöpartiets stadgar är det inte tillåtet att stanna kvar på ett uppdrag - som t ex riksdagsledamot - mer än tre mandatperioder på raken. Hade Fridolin suttit kvar i riksdagen hade han nu varit inne på sin sista tillåtna mandatperiod. Då hade han haft det motigt i språkrörsvalet. Genom sin framsynta karriärplanering är han nu att betrakta som en nyvald ledamot. Han kan utan något stadgestrul sitta kvar i riksdagen till 2022.
Gustav Fridolin kommer att bli ett bra språkrör. Han är en modern grön politiker som har förutsättningar att leda Miljöpartiet mot nya framgångar.
I går intervjuades Fridolin av Ekots Inger Arenander. Fridolin var kritisk till blockpolitikens inlåsning av partier och idéer. Jag förstår honom. Det väsentliga fundamentet för Miljöpartiets charm och växtkraft är partiets oberoende hållning till de gamla blocken. Miljöpartiet är som bäst när partiet ser sig som ett "grönt block" som andra partier kan ansluta sig till.
Det var denna tillväxtpotential som Mona Sahlin såg när hon ville knyta förtroliga band mellan S och MP. Tyvärr blev det inget av med den tilltalande koalitionen i förra valrörelsen. Traditionalister i blockpolitikbranschen kastade in Vänsterpartiet i smeten. Vilket alla inblandade partier förlorade på. Nå, den läxan är lärd. Det ska bli spännande att följa Gustav Fridolins färd mot regeringsmakten. Han har tolv år på sig.