Greklands premiärminister Giorgos Papandreou vill utlysa en folkomröstning till januari månad nästa år. Får Papandreou till ja- och nej-alternativen på ett bra sätt så kan folkomröstningen bli en stor framgång för honom och för Grekland.
Premiärminister Papandreou är så pressad och klämd som det överhuvudtaget är möjligt att vara.
Papandreous chans att överleva politiskt bygger på att frågan i folkomröstningen handlar om ja eller nej till fortsatt eurosamarbete. Enligt initierade bedömare i och utanför Grekland är en stor majoritet av grekerna motståndare till att lämna eurozonen.
Samtidigt är en ungefär lika stor majoritet i den grekiska befolkningen motståndare till de nedskärningar/lönesänkningar/skattehöjningar som är villkor för att landet ska få internationellt bistånd.
Ett folkomröstningsnej till dessa villkor skulle innebära att biståndet stoppas eller försenas på ett sådant sätt att Grekland går i konkurs och på det viset lämnar eurozonen. Att ställa folkomröstningsfrågan som ett ja eller nej till euron är därför rimligt och adekvat.
I Greklands politiska landskap är det dubbla evigheter fram till januari 2012. Mycket kan hända fram tills det är dags för en eventuell folkomröstning. Giorgos Papandreou har en svajig majoritet på tre röster i parlamentet. Oppositionen agiterar för nyval. Ett beslut om folkomröstning skulle skjuta upp nyvalskraven några månader.
Runt om i Europa är kritiken mycket hård mot Papandreous folkomröstningsutspel. Stater och banker som äger mycket av Greklands skulder gör förstås inte vågen av glädje över en folkomröstning som skulle kunna ända i en statsbankrutt för Grekland. Skuldbreven skulle då i ett slag bli helt värdelösa. Flera banker skulle antagligen gå omkull och/eller överleva endast genom stora och dyra räddningsaktioner från flera länders regeringar.
Möjligen kan hotet (?) om folkomröstning göra de stora bankerna mer positiva till att gå med på den planerade skuldnedskrivning som beslutades av EU länderna förra veckan. Om alternativet är att förlora alla sina fordringar på Grekland så ter det sig sannolikt mer aptitligt att endast förlora hälften.
Giorgos Papandreou är en slipad och ärrad politiker. Jag bedömer att hans folkomröstningsförslag är en frukt av kylig beräkning och inte ett desperat utspel fem över tolv. Papandreou räknar med att det finns en chans att vända spelplanen genom att grekerna röstar ja till fortsatt eurosamarbete. Han hoppas säkert också på att bidragsgivarna ska underlätta en ja-seger genom att något lindra de tuffa villkoren.
Ett högt spel. Visst är det så. Men det är också otroligt mycket som står på spel för grekerna.
