Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Grattis Israel och Palestina

Nu firar Israel 60 år. Det är många som inte ser något skäl att fira. Andra önskar att det var 70 år som firades. En judisk nation 1938 hade kanske förhindrat Förintelsen.

Norrköping2008-05-10 03:00
Christer Sandberg, chefredaktör
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Sverige har synen på Israel skiftat. Fram till 1970-talet var Israel en utopi, särskilt för vänstersinnade. Ungdomar åkte dit för att arbeta på kibbutz. Odlade apelsiner och levde kollektivt. Det var täta kontakter mellan de svenska socialdemokraterna och det israeliska arbetarpartiet. Sedan dess har mycket hänt. 6-dagarskrig. Ockupation. Oktoberkrig. Libanon. PLO inledde sin kamp. Det palestinska upproret som en del av anti-imperialismen. Med terrorism som metod. IRA, PLO och västtyska RAF skuldra vid skuldra i kampen. Då var det ingen som kom på tanken att en palestinsk ledare skulle vara aktiv muslim. De palestinier som kom till Sverige, och Norrköping, och som jag träffade var alla röda. Ingen yppade någonsin ett religiöst intresse. Det är lätt att glömma att den radikala islamismen är ett nytt fenomen. Inställningen till Israel i Sverige har nu svängt. Till en del är det förstås självförvållat. Jag var i Israel för två år sedan. Besökte bl a Tel Aviv och Jerusalem. Men framför allt var jag på Västbanken. Besökte vänner som är bosättare. En judisk familj från Norrköping som sedan många år lever där. De är fredliga människor som inte hatar och som har goda relationer med araberna som de jobbar med. Men de bor på vad som enligt internationell rätt är ockuperad mark. Vägspärrar överallt. Där står unga israeliska värnpliktiga. En del är hyggliga. Medan andra trakasserar den arabiska befolkningen. Skildringarna av det sistnämnda är otaliga. Själv blev jag gripen därför att en soldat råkade se att jag tog en bild. Jag blev kvarhållen i flera timmar, ibland med ett vapen riktat mot mig. Riktigt hotande var det ändå inte och till slut blev jag släppt. Men jag fick se hur det går till vid en vägspärr på Västbanken. Jag såg hur palestinska män i timmar fick stå på knä i ett dike med ögonbindlar på sig. Terrorister? Jag vet inte. För det här får Israel kritik av världssamfundet. Men ibland glömmer också världen att det här är det enda landet i regionen där det är möjligt att offentligt säga att ledaren är en fähund - utan att bli gripen. Där homosexuella kan leva utan att förföljas av staten. Där kvinnor ges en rimlig chans att verka som medborgare. Visserligen är det så att araberna i Israel faktiskt har mänskliga rättigheter som helt saknas i de flesta arabländer. Men sanningen är också att befolkningen på Västbanken och, särskilt, i Gaza lever under oerhört svåra förhållanden. Författaren Amos Oz har angett en lösning i sin pamflett "Hur man botar en fanatiker". Man måste inse att båda har rätt. Återstår då kompromissen. Båda förlorar. Men båda vinner också på sikt. Det gick att få fred på Balkan och det måste gå här. Två stater, grannländer som lever i fred. Då kan vi säga: Grattis Israel - och Palestina! Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping