Gjut mod i de unga själarna
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En flicka, invandrad från ett krigshärjat land, säger att hennes dröm är att bli utrikeskorrespondent. Svaret från konsulenten blir: - Det är omöjligt, glöm det! Omöjligt? Några ska väl faktiskt bli utrikeskorrespondenter. Inte så många, det är sant. Men vad säger att inte just den här tjejen kan bli en av dem? Eleverna får alltså ideligen höra att det i princip är omöjligt att bli journalist. Istället föreslås de någon utbildning där utsikterna att få jobb sedan bedöms som goda. Det tycks som om konsulenterna försöker få folk till bristyrken. Kanske ser de det som en insats för samhället. Samtidigt tar de drömmarna från de unga. En som vet allt om det här är Marcus Birro. Han fick ju höra som ung att han skulle glömma författardrömmarna. I veckan var han i en skola skriver han i sin blogg: " Jag berättar väldigt rakt på min historia, försöker gjuta lite mod i de unga själarna. Att de ska tro på sig själva, tro på sin dröm. Det finns så jävla många människor som av olika anledningar vill plocka drömmarna ur folk. Jag tycker att det borde vara fängelsestraff på att titta en ung människa i ögonen och säga ' oj, oj, det där kommer bli svårt. Är du säker? Kanske ska du bli något annat än författare, skådis, musiker...' Visst är det svårt. Men just därför behövs uppmuntran." Kanske inte fängelsestraff. Men jag förstår vad Birro menar. Han är ju själv ett lysande exempel på att den som jobbar stenhårt kan förverkliga sin dröm. Jag känner flera liknande historier. Jag är till exempel bekant med en tjej som fick rådet att börja på hushållsskolan i Tenhult. Men som struntade i det och flyttade till Linköping i stället. Nu är hon framgångsrik skådespelare. Det finns många som gjort rätt i att strunta i råd. Häromdagen fick jag ett brev från en tjej som ville bli journalist. Hon insåg att hon var för oerfaren för att få ett journalistjobb. Därför undrade hon om det fanns en chans att få städa eller dela ut tidningar. " Det skulle kännas kul att få arbeta med något på en tidning", skriver hon. Det påminner om Ivar Lo-Johansson. När han arbetade som skogsarbetare tänkte han hela tiden på att träden skulle bli papper - som sedan kanske blev böcker. Han kände att han var på rätt väg för att bli författare. De med så tydliga mål är svårstoppade. Ingen syo-konsulent i världen kan få dem på andra tankar. Det är en skam att de ens försöker. Ta inte drömmarna från de unga. Det var bara det jag ville säga.