Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Går det att undkomma helvetet?

Utan att tillfrågas och förmodligen av en olyckshändelse föddes jag som nr åtta i syskonskaran vid den fattiga småländska bruksorten. Turligt nog bemöttes jag välvilligt enligt de förutsättningar som förelåg.

Norrköping2009-01-22 03:00
Ove Klinthäll
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ordning, lydnad, skötsamhet och tillbakadragenhet inpräntades i den beskedlige gossen, som i ärvda kläder gick med sina luggslitna kamrater till den ganska avlägset belägna skolan för att läras inte bara nyttigheter utan även för att indoktrineras in i den allenarådande, rena kristna läran, dvs den lutherska. Men jag lyckades lotsa mej igenom livet med entusiasm och stor tur, särskilt om jag jämförde mej med förtryckta människor i världen. I min ungdomstid tänkte man främst på indier, indianer och slavar, lilla svarta Sara. Psykologiskt har jag lyckats hyggligt, jag har t o m vågat bedöma religionen efter någorlunda eget huvud, trots ´indoktrineringen´. Jag har en bestämd känsla av att mitt beteende och tyckande här i livet inget betyder för något slags (otänkbart) liv efter detta. För det är just i det sammanhanget jag vänder mina taggar mot kristendomens lära. Det är alldeles obegripligt inkonsekvent att vi ska straffas för, ja, ingenting! Jag, som säjs va skapad till Guds avbild är, enligt syndabekännelsen, född i synd och riskerar att hamna i ett plågsamt evigt helvete om jag inte tror som Gud bestämt, vad det verkar utan chans att komma undan. Jesus ska döma, domen är klar i förväg, ingen Leif Silbersky där, inte! I islam tycks det vara möjligt att genom god vandel - för en man i alla fall - kvalificera sej för den förespeglade evigt goda himlen (´vattnade av bäckar´, som det står i Koranen), men i kristendomen är det tro och nåd som gäller. Men om man nu, enligt de förutsättningar man skapats med, alltså inte förmår tro och därmed -väl? - anses som förtappad, så skickas man till detta helvete - som i alla fall fanns i min barndom. Men, alltså - hur är det numera? Helvetet kanske inte finns längre bland de stora sanningarna? Fundamentalistiska grupper verkar vara väl förtrogna med det eviga gråtandet och tandagnisslandet, mera vänsterbetonade riktningar tycks ha en vänligare evighetssyn och anser det värt att diskutera helvetets nutida existens? Ingen vet nånting, naturligtvis, jag räds inte, men hur är det möjligt att en kärlekslära bara kan antyda något så förfärande som att jag (bland alla andra), som inte bett om att födas men ändå redan initialt betraktas som syndare, ska få ett så gräsligt straff? Är det möjligt att få svar från nån som kan det här?