Demonstranterna var utlandsstyrda, drogade råttor. Han uppmanade alla som "älskar Muammar Gadaffi" att ge sig ut på gatorna och avväpna landsförrädarna som demonstrerar.
Libyen är ett mycket slutet land. Inga val har hållits på flera decennier. Obundna medieföretag finns inte. Omvärldskontakterna är minimala på medborgarnivå. Angiveriet är utbrett. Rädslan att prata öppet får barnen insupa med modersmjölken.
Jag undrar hur libyerna själva uppfattar Gadaffi? Under mer än fyrtio år har de matats med liknande stolligheter från sin store ledare. Vet man inget annat så kan man ju tro att Gadaffi beter sig som ledare gör på andra håll i världen. Intensiteten i demonstrationerna och upproret tyder hur som helst på att ett växande antal libyer nu inser att en annan tingens ordning är möjlig. Kraften i sådana insikter är svårstoppad.
I en sekvens av sitt förvirrade och skrikande tal lovade Gadaffi att han skulle "dö som en martyr". Exakt vari hans martyrskap består är det nog många som undrar. Libyens äkta martyrer skjuts just nu ihjäl av Gadaffis milis och militär.
Martyr eller ej; många skulle säkert uppskatta om just detta löfte uppfylldes tämligen omgående. Gadaffis grönsnurriga revolution har kommit till vägs ände.