Fyrkantig flyktingpolitik
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sund pragmatism är en omistlig del av politikens vardag. Fredrik Reinfeldt tycker uppenbarligen att den pragmatiska nivån är för låg i den moderata rikspolitiken. Det är därför han så ihärdigt manar på sina partivänner. Jag förstår honom. Förvisso finns det många moderater som har utvecklat förmågan att såväl se mellan fingrarna som att korsa fingrarna. Men de pågående och uppseglande konflikterna om regeringens flyktingpolitik visar att partiet ännu har gott om principiella korpraler med till synes oomkullrunkeliga uppfattningar. Ett av bråken handlar om illegala invandrares möjlighet att få ta del av den offentliga sjukvårdens tjänster. Moderaterna säger envist nej medan de tre små allianspartierna säger ja. Moderaterna argumenterar stereotypt att det vore absurt om människor som olagligt befinner sig i Sverige ska uppmuntras med fri sjukvård. I grund och botten är det en logisk; ja rent av rimlig och principiellt anständig uppfattning. Men livet och tillvaron låter sig nu inte alltid inordnas i de bestämda principernas raka led. Det finns ett antal människor som illegalt vistas i Sverige. De är i allmänhet inga skurkar; de försöker bara att på något sätt skaffa sig inkomster och bättre liv än vad de hade i de länder de kommer ifrån. Tycka vad man vill men i en öppen och alltmer rörlig värld tillhör dessa människor samhällslivet. Om någon av dem skulle bli allvarligt och/eller akut sjuk så vore det ju fruktansvärt hjärtlöst att låta dem ligga ute på gatorna och dö. Grundhållningen ska givetvis vara att försöka minimera den illegala invandringen. Men i relation till dem som redan är här måste man laga efter läge. Moderaterna har även hamnat i klinch med allianskamraterna när det gäller de föreslagna försörjningskrav som ska riktas mot flyktingar med uppehållstillstånd som vill ta hit sina anhöriga. Även i denna fråga är den moderata grundhållningen begriplig och adekvat. I vår typ av samhälle har det allmänna det yttersta ansvaret för försörjningen av människor som av olika skäl inte kan skaffa sig några egna inkomster. Ett beviljat uppehållstillstånd är dock inte synonymt med att det allmänna i alla lägen ska försörja den invandrades familjemedlemmar. Men det är alltför hårt att rikta försörjningskraven lika mot alla. Det är hjärtlöst - och förmodligen kontraproduktivt ur integrationssynpunkt - att t ex separera barn från sina föräldrar under de många år som det kan ta för någon att etablera sig fullt ut på arbets- och bostadsmarknaden. Jag kan begripa om Moderaterna vill krympa Sverigedemokraternas möjligheter att bedriva främlingsfientlig propaganda med regeringen som slagträ. Men någonstans går en gräns. Humanitet och solidaritet är betydelsefulla värden med djup förankring hos de allra flesta medborgare. Vill någon bedriva valrörelse på att illegala invandrare hellre bör få dö på gatorna än få sjukvård eller kampanja för att småbarn ska hållas separerade från sina föräldrar; så väl bekomme. Jag tror inte att sådana valkampanjer kommer att bli särskilt framgångsrika.