Magdalena Andersson är socialdemokraternas skuggfinansminister. Hon har en gedigen ekonomisk utbildning. Hon har haft ansvarsfulla uppdrag som tjänsteman i regeringskansliet och på Skatteverket. Hon är klok, balanserad och strukturerad. Hon är dock ovan med den offentliga politiska scenen. Ideologiskt laddade tal inför partikongresser är till exempel inte något hon tränats i sedan barnsben.
Den nyvalde partiledaren Stefan Löfven har liknande bakgrund. Visst har han en stabila fackligpolitiska erfarenheter. Som ordförande för IF Metall har han tillägnat sig stora kunskaper om ekonomi, samhälle och företagande. Men någon politiker har han i princip aldrig varit. Att hålla tal inför så sammansatta församlingar som en socialdemokratisk partikongress är ingen egenskap han fått med modersmjölken.
I går talade både Magdalena Andersson och Stefan Löfven till ombuden i Göteborg.
Jag satt i ett hörn av salen och lyssnade.
Magdalena Anderssons tal inledde kongressens behandling av den ekonomiska politiken. Hon beskrev på ett personligt sätt vad "ordning och reda i ekonomin" betyder för välfärden och för mänsklig utveckling. Reform för reform har tidigare generationer socialdemokrater byggt ut, förbättrat och förstärkt människors frihet och livschanser.
1959 tog Magdalena Anderssons mamma Birgitta tåget från arbetarkvarteren i Örebro och till Uppsala. Som den första i släkten skulle hon studera på universitet. Gamla klassgränser överskreds. Nya livsmöjligheter öppnade sig för vanligt folk. Bakom de reformer som gjorde Birgittas universitetsstudier möjliga finns "socialdemokratins själ", sa Magdalena Andersson. Det är liknande klassresor för "nya Birgittor" som dagens socialdemokrati ska axla ansvaret för. Utan att belasta medborgarna med inflation, vårdslös skuldsättning och/eller försämrat skydd mot finanskriser och mot dramatiska besparingar i välfärden.
Kritiker till vänster beskriver ofta riksdagens budgetregler, överskotts- och inflationsmål som ett hinder för "riktig" socialdemokratisk politik. Magdalena Anderssons budskap var däremot att "det är inte ramverken eller budgetreglerna det är fel på. Det är den borgerliga regeringens ideologiska låsning det är fel på."
Så är det.
Innanför stabila ramar för ekonomin finns det utrymme för stora skillnader i politik. Vilket Magdalena Andersson visade tydligt. Regeringen håller sig innanför ramarna med en arbetslöshet på över 8 procent. Socialdemokraterna har satt ut målet att inom ett antal år ha sänkt arbetslösheten till Europas lägsta nivå; utan att för den sakens skull riskera ekonomins stabilitet.
Stefan Löfvens installationstal som vald partiordförande var starkt i sak och mänskligt förankrat. Han är sig själv; gör sig inte till. "Mitt liv har varit långt ifrån utstakat", sa Löfven. Han började sin livsresa som ettårigt fosterbarn.
Han hade turen att komma till bra föräldrar. Det ena gav det andra. I går stod han på scenen som en trovärdig och kompetent utmanare om statsministeruppdraget. Han bottnar djupt i sina klassiska värderingar. Samtidigt är han modern. Inledningen av talet där han med hetta och konkret innehåll talade om feminism och rasism var bland det bästa jag hört från en politiker på den nivån. Löfven kan till och med tala om patriotism på ett sådant sätt att det känns helt naturligt på ett socialdemokatiskt möte.
Magdalena Andersson och Stefan Löfven har tagit ett fast grepp om ledningen för partiet. Det bådar gått för politiken framöver.