De flesta kommuner har både positiva och negativa sidor, beroende på från vilket håll man tittar. Jag tror att Norrköping har fler ansikten än de flesta. Häromdagen lyssnade jag till en intervju med artisten Petter, som senare på kvällen skulle framträda i Industrilandskapet.
Han berömde miljön och han hänvisade till Plura som varmt rekommenderat honom att titta närmare på området. Vi har något ganska unikt i våra bevarade och utvecklade gamla industrifastigheterna. Men hur många av Norrköpingsborna är det som ser Industrilandskapet på det sätter? Väldigt många av oss ser det väl knappt.
Norrköping har en historia när det gäller barnomsorg. Landets första barnträdgård, som det hette då, startade i Norrköping för mer än 100 år sedan. Idag arbetar kommunen hårt för att hålla jämna steg med efterfrågan på barnomsorg. Nya förskolor byggs, gamla byggs om, allt för att alla barn ska få en plats. Det är den positiva sidan. Den andra sidan är att de som redan har plats vill ha mindre grupper i förskolan, fler lärare. Den ene tycker att Norrköping gör rätt, den andra att man gör fel.
Många ungdomar är nu på väg ut i vuxenlivet, där en egen bostad utgör en grundsten. Men nu har bostadssituationen förändrats i Norrköping, det är inte längre så lätt att hitta den egna bostaden. Kommunen planerar för att nya bostäder ska kunna byggas, men det tar en väldig tid från plan till genomförande. Många av dem som redan har en bostad tycker nämligen inte om att det ska byggas nytt just där. Alltså protesterar man och överklagar. Resultatet blir att det inte byggs så mycket. Visst, man kan allttid säga att man borde ha startat processen tidigare. Helt rätt, men efterklokheten lär oss för framtiden men löser inte dagens problem.
Nya bostäder, hur man än bär sig åt, blir inga billiga lägenheter. De som är unga och inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden efterfrågar billiga lägenheter. Dessa kan bara komma fram på marknaden genom en hög omsättning, alltså måste det byggas nya lägenheter även om de blir dyra.
n n De som flyttar in i de dyra lägenheterna startar en bostadskedja som i slutänden kan ge också dem som är nya på bostadsmarknaden en chans.
Det finns två sidor på myntet, minst.
Det måste skapas nya arbetstillfällen i Norrköping. Ett stort antal samhällsorgan organ sysslar dagligen med detta. Trots det så finns det förfärligt många arbetslösa, särskilt ungdomar. Igår fanns 254 lediga platser anmälda hos Arbetsförmedlingen i Norrköping, varav 39 handlade om lärare. Men faktiskt fanns det också lediga jobb som inte verkade kräva särskilt stora förkunskaper, såvitt jag kan förstå. Men generellt är det så att en betydande del av de arbetssökande inte matchar den kunskap som efterfrågas av arbetsgivarna. Det finns 3 600 öppet arbetslösa anmälda hos Arbetsförmedlingen i Norrköping.
Nå, vad vill jag då säga med dessa beskrivningar? Vi har i Norrköping unika områden, vi ger plats åt alla i förskolorna, byggandet av nya bostäder är på väg att ta fart. Men många är arbetslösa, många misslyckas i skolan, det är stora grupper i förskolorna. Men kring alla dessa områden och många fler som jag inte beskrivit här, finns det ett stort engagemang. Man kan vara för eller emot, men det finns ett engagemang för att förbättra, förändra eller bevara samhället. Tyvärr kanaliseras detta ofta utanför de politiska partierna.
När man vill förbättra samhället idag, startar man ett upprop på Facebook eller liknande. Man går inte in i ett parti som medlem och försöker förändra den långa och krångliga vägen. Samtidigt professionaliseras politiken mer och mer i den meningen att det i stort sett kräver heltid för att hänga med. Hur löser vi den gåtan?