I går kom slutrapporten från regeringens Framtidskommission. I en diger lunta presenteras och analyseras sex av Sveriges största framtidsutmaningar. Inbäddat i den svala utredningsprosan finns ett gäng dynamitgubbar som nuvarande och kommande politiker förhoppningsvis kan hantera på ett vettigt sätt.
Ett kapitel ägnas åt det som kallas för Försörjningskvoten. Andelen av befolkningen som är ekonomiskt aktiv och som betalar skatt jämförs med summan av befolkningen som inte är ekonomiskt aktiv. Uträkningarna är lite trubbigt knutna till människors åldrar. Människor mellan 20 och 64 år buntas ihop i den ekonomiskt aktiva gruppen medan -20 och +65 läggs ihop till en försörjningsberoende grupp.
Riktigt så enkelt är det naturligtvis inte. Ungefär 10 procent av arbetskraften står utanför arbetslivet, även pensionärer betalar som bekant skatt och relativt få 20-åringar bidrar med fulla och beskattade arbetsveckor. Som Framtidskommissionen skriver så ger dock sådana här uträkningar en "fingervisning" om de utmaningar som väntar.
En försörjningskvot på 1 betyder att varje person mellan 20-64 ska försörja sig själv och ytterligare en person genom arbete och skatter. Vilket milt uttryckt är mycket påfrestande. Skatten upp och välfärden ner, kort sagt.
Enligt Framtidskommissionens prognos når vi år 2060 upp till en försörjningskvot på 0, 92.
Men bland de inrikes födda beräknas försörjningskvoten stiga så högt som till 1, 16. Vore det inte för invandringen så skulle vi krasst uttryckt få sänka de skattefinansierade välfärdsambitionerna rejält de kommande decennierna.
Sverige har en av världens äldsta befolkningar. Men övriga EU, Kina och en växande del av världens länder står inte långt efter i ålderstrappan. Här kommer en dynamitgubbe: "Konkurrensen om yngre personer (--) kan väntas öka i framtiden. (--) Sverige står inför utmaningen att vara ett attraktivt land för internationella migranter", skriver Framtidskommissionen.
Ett större och måhända vad det lider politiskt inflytelserikt SD står inte direkt i harmoni med förhoppningar om ökad attraktivitet i omvärlden.
En annan pyrande dynamitgubbe är vad som kan göras för att - utöver förhoppningar om ökad arbetskraftsinvandring - öka antalet arbetade timmar bland oss som redan bor här. Framtidskommissionen räknar på olika scenarier för år 2030.
Om till exempel äldre människor då arbetar tre år längre så skulle försörjningskvotens närande sida öka med 261 000 personer. Vilket är lika betydelsefullt som realistiskt. Än större positiv effekt skulle det bli om förvärvsfrekvensen bland utrikes födda mer började likna den bland inrikes födda. 300 000 fler personer skulle vara i arbete om gapet i förvärvsfrekvens minskade med tre fjärdedelar.
Rejäla reformer mot diskriminering och mot trösklar och hinder på arbetsmarknaden och reformer för fler studenter och arbetskraftsinvandrare kan inte skjutas upp mycket länge till.
Framtiden är nämligen inte särskilt långt bort. Politiska låsningar nu; tenderar ofta att påverka politiken även i ett framtida sedan.