Fräls kyrkan från partiernas ondo
De poltiska partierna måste våga att klippa banden med den Svenska kyrkan defintivt - för kyrkans egna bästa. Foto: Rebecca Järvinen/arkiv
Foto: Järvinen Rebecca
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inget fel i det förstås. Kyrkan är stor - ungefär 6, 5 miljoner medlemmar - och behöver ordnade former för medlemsinflytande och beslutsfattande. Det som däremot är märkligt är att de traditionella politiska partierna envisas med att ställa upp i kyrkovalet.Jag var ledamot i riksdagens konstitutionsutskott när beslutet om kyrkans skiljande från staten baxades igenom i mitten av 1990-talet. Det fanns ett betydande motstånd mot avskaffandet av statskyrkan.Som jag minns det stretade Centerpartiet emot mest. Men det fanns också motvilliga grupper inom såväl Socialdemokraterna som Moderaterna. Jag hade och har respekt för deras konservatism. Statskyrkan har långa traditioner och banden mellan stat och kyrka måste klippas sakta och varsamt.Men det är högst tveksamt om det är rätt terapi att hålla statsliknande och allmänna partival när kyrkan väljer sina förtroendevalda.Gunnar Edqvist är utredningssekreterare i Svenska kyrkan. I en intervju på www.svenskakyrkan.se konstaterar Edqvist att det "inte riktigt går att jämföra kyrkovalet med de allmänna valen, det är egentligen mer relevant att jämföra med fackförbund och andra rikstäckande organisationer".I "fackförbund" och andra "rikstäckande organisationer" väljer man sina förtroendevalda genom (oftast indirekta) personval; inte genom partival. Det borde Svenska kyrkan också göra.Det låga valdeltagandet i kyrkovalen - 10 till 12 procent -- är ytterligare ett argument för ett förändrat valsystem inom Svenska kyrkan.Jag tänker då inte i första hand på att politikernas beslut om partival faktiskt har givit partier som Sverigedemokraterna chansen att exponera sig och att bli valda i val som mycket liknar vanliga, allmänna val.Det låga valdeltagandet är främst ett kvitto på att de allra flesta medlemmar ser kyrkans verksamhet i sig som viktig.Medlemmarna vill att verksamheten - diakonin, barn- och ungdomsverksamheterna, sångkörerna, gudstjänsterna och de rituella sorge- och glädjearrangemangen - ska ledas av förnuftiga och kompetenta personer.Men få lägger in några partipolitiska värderingar i sina förväntningar på gott och kompetent ledarskap. Det är också smått absurt att några av de partier som ställer upp i kyrkovalet har partiledare som inte ens är medlemmar i Svenska kyrkan!Jag är medlem i Svenska Kyrkan. Inträdet i kyrkan skedde bokstavligen över mitt huvud. En präst droppade vatten på mitt unga huvud vid en dopceremoni en gång i tiden. Och så var det klart. Snåla kamrater har lämnat kyrkan för att få några hundringar extra till privat konsumtion. Religiöst tvivlande kamrater har lämnat kyrkan därför att de inte tror på några högre makter. Politiskt radikala kamrater har lämnat kyrkan eftersom de ansåg kyrkan vara ett konservativt gubbnäste. Men jag har blivit vid min läst.Någon flitig gäst hos kyrkan har jag inte varit. Jag har begravt min far, min mor och en syster. Ett knippe bröllop, dop och jordfästningar av vänner och bekanta har det också blivit. Därutöver enstaka gudstjänster och andra evenemang.Medlemskapet känns likafullt viktigt för mig. Jag vill stödja kyrkans verksamhet; ge något tillbaka till en organisation som varit till stor hjälp i svåra stunder för mig och många andra.Mitt medlemskap i Socialdemokraterna har helt andra grunder. Där är jag med för att ge mitt stöd till socialdemokratins samhällspolitiska grundhållning.Den grundhållningen borde befrias från ambitionen att hålla partival i en av landets kyrkor.