Det kanske hon är. Ekots Lördagsintervju bjöd emellertid inte på många exempel på någon nytändning för Socialdemokratin. Jag har förståelse för att Lindgren Åsbrink var nervös. Hon är ung och oerfaren vid utfrågningar av Lördagsintervjuns format. Samtalet mellan Ramberg och Lindgren Åsbrink blev dock märkligt abstrakt. Det enda konkreta förslag på S-förnyelse som Lindgren Åsbrink framförde var behovet av att hindra företag från att driva skolor med vinst. Vilket knappast är en fråga som väljarna ligger och grubblar på inför valet 2014.
Tomas Ramberg ställde frågornas fråga i intervjun. Finns det egentligen något behov av ett särskilt Socialdemokratiskt parti idag, ville Ramberg veta? Att en sådan fråga överhuvudtaget ställs är måhända chockartat för många Socialdemokrater. För bara några allmänna val sedan så var S politikens självklara centrum. Nu ställs frågor om partiet behövs. Marika Lindgren Åsbrink hade uppenbarligen inte funderat särskilt djupt på varför S behövs. Hennes svar bestod mest av ett staplande av "eviga värderingar" som solidaritet och rättvisa. Inget fel på dessa värderingar. Men hur hänger dessa värderingar ihop med Socialdemokratin i dag? Och i vilket slags politik ska dessa värderingar förkroppsligas inför valet 2014?
Jag begär inte att Marika Lindgren Åsbrink ska kunna snyta fram ett rappt svar på dessa existentiella frågor. Men någon Socialdemokrat - t ex nästa partiledare - borde inom rimlig tid konkret bestämma sig för vad Socialdemokratins uppgift är här och nu.