Alliansregeringen störtdök i opinionen medan Socialdemokraterna steg som en raket. Skillnaden mellan då och nu är enkel att förklara. Reinfeldt av 2006 års modell rivstartade med stora sänkningar av skatter och a-kasseförmåner.
Reinfeldt i 2010 års upplaga är knappt synlig utanför Rosenbad. Budgetförslaget från regeringen är kliniskt fritt från kontroversiella reformer. Reformatorn Reinfeldt har blivit förvaltaren Reinfeldt.
Den förlorade majoriteten i riksdagen är givetvis en av huvudförklaringarna till regeringens loja attityd. Det osäkra läget i världsekonomin har också sin betydelse. Underskottet i statens finanser får inte fortsätta växa. Inget är viktigare än detta för Moderaternas nyvunna trovärdighet som "samhällsbärande regeringsalternativ."
Förvaltande är dock - som alla Socialdemokrater vet - en i längden riskabel sysselsättning. Ännu ger kanske missnöjet från arbetslösa, företagarorganisationer, miljövänner och kommunalråd inga direkta och negativa utslag i opinionen. Men det kan ändra sig snabbt. Ordspråket lär oss att den som står still går bakåt.