I helgen som gick höll Lars Ohly sommartal i Gnesta. Ohly får ursäkta; en avgående vänsterpartiledare känns inte så het. Han hade heller inget nytt att komma med. Ohly skällde på Reinfeldt, han skällde på framgångsrika företag i välfärdssektorn och han skällde på pensionssystemet.
Den kommande helgen har förhoppningsvis mer att bjuda på. På lördagen talar statsminister Fredrik Reinfeldt. På söndag talar S-ledaren Håkan Juholt.
Ledare
Skuldkrisen i USA och i flera europeiska länder kommer att påverka talarmanusen hos statsministern såväl som hos hans utmanare.
Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg har redan mer än antytt att regeringen kommer att ändra i sina skattesänkarplaner för 2012.
Statsministern kommer inte att avslöja några detaljer i regeringens kommande budget. När han äntrar talarstolen på Strandvik i Gustavsberg utanför Stockholm kommer han däremot sannolikt ta chansen att ge sin bild av vad som krävs av en ansvarsfull regering.
I radioprogrammet Godmorgon världen i P1 i går förmiddag diskuterades om Fredrik Reinfeldt var en politisk förnyare eller mer av en förvaltare? Skillnaden mellan förnyare och förvaltare kan ibland vara hårfin. I mina ögon är Reinfeldt en förnyare inom den borgerliga partipolitiska sfären. Hans förnyelse består framförallt i framgångsrikt förvaltande av regeringsmakten. Som ingen annan borgerlig politiker i moden tid har han visat att en borgerlig regering kan sköta statens affärer även när finanskriser slår till.
Nu är uppdraget att bevisa att han även kan regera i minoritet. Skuldkrisen i omvärlden ger Reinfeldt ett gyllene tillfälle att dra tillbaka några av de parlamentariskt mest omtvistade förslagen som annonserades i vårpropositionen. Därmed har han också chansen att bjuds in Socialdemokraterna och/eller Miljöpartiet till överläggningar om den fortsatta ekonomiska politiken.
Håkan Juholt talar på Lugnets Parklek i Västertorp i Stockholm. Även Juholt har anledning att förhålla sig till de dubbla rollerna som förnyare och förvaltare. Han ska förvalta den socialdemokratiska regeringsduglighetstraditionen. Han ska samtidigt visa att S är ett piggt, vasst och ibland fräckt oppositionsparti.
Socialdemokraternas partiledare kommer förmodligen att försöka ge en delvis ny bild av sig själv och sitt parti. Han behöver komma in i andra andningen. Juholts formliga rivstart som nyvald partiordförande var säkert nödvändig för att ingjuta hopp och mod inne hos de egna medlemmarna och för att bli mer känd ute hos väljarna. Han har haft framgång i båda uppgifterna. Inget snack om den saken.
I sin iver att synas och höras och med sin ambition att påminna regeringen om sin minoritetsställning har han emellertid gått på några minor. En del av misstagen - antydningar om förhandlingar med facken om förändringar i pensionssystemet, turerna om flygplan och matroser till Libyen, frispråkighet i turkiska barer och en del annat smått och gott - kan skrivas på oerfarenhetens konto.
Det är dags att kliva upp på fastare mark. Den ekonomiska oron i omvärlden ställer stora krav även på oppositionsledaren. Det är viktigt för Juholt att distansera sig från Vänsterpartiets världsfrånvända ekonomiska retorik om pensioner, EU och om företagsamheten. Söker regeringen ett vettigt och värdigt samråd i den ekonomiska politiken så bör Socialdemokraterna visa en öppen attityd. Det går kanske att komma överens om sådant som investeringar i järnvägen, förbättringar i socialförsäkringarna och förstärkta överskottsmål i statsbudgeten.
Den kommande helgens båda sommartalare är förvisso konkurrenter. I nästa val kommer de att stå mot varandra som statsministerkandidater och regeringsbildare. Men det är långt till 2014. Nu är nu.
Reinfeldt behöver förnya sig som förvaltare. Juholt behöver förvalta sin roll som förnyare.
Det kan bli en spännande helg.