Idrott är viktigt, det vill vi säga med en gång. Våra kroppar är gjorda för att röra sig, så om vi ska må bra måste vi motionera, helst varje dag. Men sedan kan vi ju inte låta bli att undra om all idrott verkligen är bra.
Krönika
Titt som tätt läser vi om de mest underliga varianter, där det är tillåtet att sparkas och ta struptag och det ena med det andra, som omöjligen kan vara nyttigt för den som utsätts för det.
Idrotten ska ju främja en sund själ i en sund kropp enligt vad vi har fått lära oss. Men det tycker vi nog är lite tveksamt när vi ser skaror av skrålande fans drälla runt på stan och puckla på varandra. Inte tycks det vara så mycket bevänt med att idrotten förbrödrar heller.
Det märkliga är att det är bara inom vissa idrotter som det är tradition att bära sej illa åt, både innanför och utanför arenorna, särskilt då fotboll och ishockey. Handboll och bandy tycks man däremot kunna utöva utan dessa vrålande supportrar.
Sedan kan vi ju inte låta bli att förundra oss över de astronomiska summor som en del av dessa idrottsmän - för det är i huvudsak män när det gäller astronomiska siffror - tjänar. Det finns inte en chans att de kan vara värda så mycket.
Nu läser vi i tidningarna att det är så besvärligt för elitidrottsklubbarna att få ekonomin att gå ihop så att de kan köpa fler och dyrare spelare. Publiken sviker sägs det och tacka sjutton för det när man kan råka ut för både hugg och slag om man står i vägen. Vem vill betala dyra ångar för att utsätta sej för sådana risker?
De som försvarar dessa enorma summor till utövarna brukar hävda att det handlar om konst och kultur. På oss verkar det mer som om det skulle handla om en finare slags slavhandel. Låt vara att det är väl betalda slavar men de har väldiga prestationskrav över sej. Att köpa och sälja människor på detta viset verkar minst sagt osunt.
Antagligen finns det dessutom en marknad för de spelare som inte kan säljas för jättepris, en second-hand-marknad för dom som har slitit sönder sej för att leva upp till kraven på elitmarknaden.
Hur mycket kommer en begagnad och söndertrasad Zlatan att kosta? Kommer han att känna att han fick valuta för sina knäskador?
Sen ska vi ju inte ens försöka yttra oss om mediebevakningens ansvar, tanter som vi är och alltså inte fattar att det är så ohejdat nödvändigt att våra idrottare hela tiden hoppar högre och högre, springer allt fortare, klår alla andra. Inte heller förstår vi att det bara är de tre bästa som räknas, även om det är hundradelar som skiljer mellan dom och fyran.
Och inte blir vi hysteriska om Finland vinner Finnkampen, idrotten förbrödrar ju, som sagt, så andras gnäll handlar väl om syskonavund.
Visst tycker vi det är roligt när Tessan och de andra gör bra ifrån sej. Och nu ska vi sluta kverulera, det är klart att vi hoppas IFK ska vinna många matcher, gärna alla!