Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Marit Paulsen är ett "vilt" vallokomotiv för Folkpartiet. Så sammanfattade tidningen Arbetarens syndikalistiska ledarskribent Anna-Klara Bratt radioutfrågningen av FP: s toppnamn i går. Det var fyndigt och träffsäkert formulerat av Bratt. Det väckte viss uppståndelse när Marit Paulsen trädde fram som Folkpartistisk kandidat i EU-valet 1999. Det uppfattades som om hon bytte från S och till FP. Paulsen har förvisso ett Socialdemokratiskt förflutet. För egen del har jag aldrig uppfattat Marit Paulsen som "partist" av vare sig det ena eller andra slaget. Hon är Marit Paulsen på gott och ont. Det roliga med EU-valet är att det ger utrymme för "enkvinnspartier" av Paulsens slag. Hon passar för all del väl in i Folkpartiets EU-aktivistiska profil. Andra folkpartister brinner för euron, EU-poliser och för andra sakfrågor av överstatlig karaktär. Marit Paulsen vill åka till parlamentet för att avskaffa stödet till "produktion av råvaror till livsmedelsindustrin". Marit Paulsen har sagt att hon tänker sitta kvar i parlamentet till den dag då produktionsstödet är avskaffat. Jag har ingen aning om graden av realism i Paulsens europeiska mission. Kanske är det som Anna-Klara Bratt sa i en radiokommentar i går morse: "Marit Paulsen överskattar sin egen livslängd och/eller underskattar trögheten i EU-apparaten". Hur som helst. Marit Paulsen har en bra och tydlig fråga och hon gör en bra och tydlig valrörelse. FP: s kandidater strax under henne på listan har anledning att känna vissa förhoppningar. Deras vilda vallokomotiv kan säkert dra väljare så att det räcker åt några vanliga folkpartister också.
