Folknykterhetens dag firades i går. De flesta av oss la nog inte märke till firandet. Folknykterhetens högtidlighållande är numera en tämligen tillbakadragen och lågmäld händelse. Inget fel med det nödvändigtvis. Hälsan tiger still; så lär oss ordspråket.
Ledare
Konsumtionen av alkohol har stadigt sjunkit sedan toppåret 2004. Enligt Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) vid Stockholms universitet dricker vi 13 procent mindre alkohol nu än vad vi gjorde 2004. Minskningen är störst bland yngre medborgare. Systembolaget ökar sina marknadsandelar, illegal och legal införsel av alkohol minskar. De som vill avskaffa Systembolaget till förmån för alkoholförsäljning på ICA och Konsum utgör numera taniga minoriteter i folkdjupet. De som vill köpa alkohol i livsmedelsaffärer är i stort inte fler än dem som vill gå med i Nato. Vilket innebär en drastisk attitydförändring jämfört med några år bakåt i tiden.
Konsumtionsnedgången och de mer restriktiva attityderna till alkoholförsäljning innebär förstås inte att allt är frid och fröjd på den svenska spritfronten. Problemen handlar emellertid mer om riskbruk och alkoholism än om totalkonsumtionens omfattning.
Totalkonsumtionsmodellen har länge varit den förhärskande och politiskt korrekta alkoholsanningen i Sverige. Denna modell förespråkar att om jag dricker ett par glas rödvin till maten några kvällar i veckan så bidrar jag till en ökad efterfrågan av alkohol. Min efterfrågan bidrar till ökad tillgänglighet. Ökad tillgänglighet bidrar till ökad konsumtion vilket kommer att leda till att fler människor kommer att fastna i missbruk och elände. Om jag avstår rödvin till maten så antas jag enligt denna modell bidra till en omvänd, och för missbruksutvecklingen mer positiv kedja av händelser där färre kommer att trilla dit i alkoholism.
Jag har svårt att ta till mig sådant här kollektivt alkoholtänkande. För min egen del är det självklart angeläget att hålla koll på alkoholintaget; vara uppmärksam på att jag inte riskerar att glida in i ett riskbruk som hotar min hälsa, mina resultat i arbetet, mina familjerelationer och/eller mina sociala nätverk. Enskilda människors eventuella riskbruk är betydligt viktigare att hålla ögonen på än totalbruket av alkohol. Kort sagt: Enskilda personers förhållande till alkohol är av större betydelse än folknykterheten som sådan.