Fin(s)pång har en hemläxa att göra
Vart är Finspångs socialdemokrater på väg? Partiet måste tänka på nya alternativ och nya banor, annars ser framtiden ännu mörkare ut.
Foto: Skogh Andreas/Arkiv
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I morgon samlas fullmäktige i Finspång till ett avslutande möte inför sommaren. Mycket talar för att fullmäktigemötet också blir början på slutet för det långa och oavbrutna socialdemokratiska maktinnehavet i Finspång. Sedan den allmänna rösträtten har ett och samma parti dominerat kommunpolitiken i den vitala industrikommunen. Socialdemokraterna har gjort ett bra jobb för det mesta.
Partiet har lyft fram en lång rad av kompetenta kommunstyrelseordföranden som i nära samverkan med företag, fackföreningar och intressegrupper har lyckats utveckla och förbättra Finspång. Stig Andersson är en av mest framgångsrika i raden av kommunalråd. Varför tycks nu s-eran gå mot sitt slut? Den grundläggande orsaken är förstås att partiet sedan några val tillbaka inte längre har ensam majoritet. Gradvis har socialdemokraterna tappat väljare till övriga partier. En slags smygande och i tiden utsträckt valförlust.
Förra mandatperioden räddades s av en vänsterpartist som gick över till socialdemokraterna. Den här mandatperioden tvingades s att inleda ett formaliserat samarbete med vänsterpartiet för att kunna styra kommunen. Jag skriver "tvingades" eftersom det är så många socialdemokrater har uppfattat det. Och det har märkts. Samarbetet blev en halvmesyr.
Vänsterpartiet fick inga ordförandeposter, partiernas fullmäktigegrupper förberedde inte ärendena gemensamt, vänsterpartister har varit sura för att de "bjuds med armbågen" och socialdemokrater har varit sura för att vänsterpartiets politiker inte gjort som det var "tillsagt" från arbetarkommunen.
Kommunpolitik har aldrig varit tänkt som slagfält för stora ideologiska bataljer.
Staten har givit kommunerna ansvar för en mängd viktiga vardags/välfärdsfrågor som skolor, äldreomsorg, stadsplanering och handläggning av miljö- och byggfrågor. Personkemi är i de flesta frågor långt viktigare än ideologi. De kommunala frågorna mår oftast bäst av kontinuitet och breda lösningar. Socialdemokraterna har stått för kontinuiteten och de breda lösningarna har i huvudsak förhandlats fram internt i den lokala arbetarrörelsen. Men nu räcker inte arbetarrörelsen till längre. För att få majoritet måste förhandlingar föras med andra partier. Ibland känns det som om den socialdemokratiska arbetarkommunen inte riktigt tagit till sig det nya läget. Mona Sahlin har varit övertydlig efter den socialdemokratiska förlusten i riksdagsvalet 2006. I tal och intervjuer har hon enträget påmint sina egna om att "väljarna faktiskt gav oss sparken". Den 12 april i år talade hon på Värmlandssossarnas årsmöte: "Vi måste komma ihåg - och ibland känner jag att jag måste tjata om det - att vi förlorade valet för 1,5 år sedan. Vi förlorade valet, vi fick inte väljarnas förtroende, vi fick inte tillräckligt många röster för att fortsätta regera. Det måste vi påminna oss om ibland. Vi förlorade valet. Vi har en hemläxa att göra."
Finspångs socialdemokrater har också en hemläxa att göra. Smygande valförluster är också valförluster.
Det sämsta s i kan göra är att skylla på Elisabet Rehn.