Filmstjärnan och ombudsmannen
Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg delar på ordförandeskapet i socialdemokraternas rådslagsgrupp om jobben. Österberg och Astudillo är ett sanslöst charmerande par. Bara genom sina personligheter bär de fram bredden och djupet i dagens socialdemokrati. Astudillo har kommit in i socialdemokratin snett från vänster, teoretiskt skolad och med familjerötter utanför Europa. Han har ett stort intresse för kläder, bryr sig utan blygsel om sitt utseende och är med alla mått mätt en snygg ung man. För någon vecka sedan lyssnade jag på en intervju med Luciano Astudillo i radions P 3. Med förtjusning i rösten berättade Astudillo att han i samband med ett möte med regeringsrepresentanter från ett arabiskt land träffat ett statsråd som sagt till honom att "Hey, you look like a moviestar"! Sven-Erik Österberg skulle möjligen platsa som figur i någon av Roy
Anderssons underfundiga filmer, men hans allmänna filmstjärnestatus är utan tvekan under noll. I de bruksmiljöer han kommer från förhäver man sig inte. Sven-Erik har varit facklig ombudsman, kommunalråd och statsråd. Hans kostymer är konfektionsgrå och han uttrycker sig hellre med antydningar och syftningar än med oneliners á la Hollywood. Men Österberg sticker ändå ut. Det är något med hans attityd, hans finurlighet, försiktiga självtänkande och sociala kompetens som fängslar. Hade någon av Astudillo och Österberg varit kvinna hade de haft allt som ordförandeteam. Men ett rådslag som bottnar i Rosengård och Bruket och som leds av Filmstjärnan och Ombudsmannen, är nästan oslagbart som det är. Österberg och Astudillo har förmodligen socialdemokratins viktigaste uppdrag just nu. De ska forma en jobbpolitik som både mobiliserar väljare och som duger att regera på om s vinner nästa val. Den borgerliga regeringens reformiver på arbetsmarknadsområdet sätter, tillsammans med några uppmärksammade EU - domar, stor press på socialdemokratin. Partiet har redan lovat att höja a-kassan till 80 procent av inkomsten för i stort sett alla löntagare. Men hur blir det med inkomstskatterna? Vad ska hända med AMS? Ska a-kassan bli obligatorisk/statlig eller ska facken fortsätta vara huvudmän för den blödande försäkringen? Ska a-kassan vara en omställningsförsäkring med tydliga gränser? Ska s föreslå uppmjukningar av sjukskrivningsreglerna? Hur blir det med yrkes- och lärlingsprogrammen på gymnasieskolan; kommer s fortfarande att kräva att varje elev i ungdomsgymnasiet ska vara behörig till högskolor och universitet? Och hur ska kompromissen se ut som gör kollektivavtalen fortsatt starka på arbetsmarknaden, utan att de för den sakens skull upplevs som diskriminerande handelshinder?
Samarbetet med LO är en grundläggande förklaring till socialdemokratins långa maktinnehav. Ett försvagat LO leder till en försvagad socialdemokrati. Det vet alliansen. Därför har de försämrat förmånerna i a-kassan samtidigt som avgifterna har höjts. LO - facken och deras a-kassor tappar medlemmar som aldrig förr. Många fackföreningar vänder sig inåt, tvingas till interna rationaliseringar och i Laval - domens kölvatten är tonläget högt mellan och inom olika LO-förbund.
Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg har nu ansvaret för att försöka bringa ordning och reda på jobbpolitiken i det socialdemokratiska lägret. Jag kan för dagen inte se att några andra personer än Astudillo och Österberg skulle vara mer lämpade att leda arbetet. Ombudsmannens förhandlingsvana och hårda nypor i kombination med Filmstjärnans önskan om ljus och ständigt nya estrader kan visa sig vara guld värt för socialdemokratin.