KD gjorde ett dåligt val. De lyckades dock att med nöd och näppe kravla sig över riksdagsspärren. Opinionssiffrorna efter valet har varit än mindre muntra. Partiets väljare utgör för stunden ungefär tre procent av valmanskåren.
Partiet kan vara på väg mot sina rötter. Krymper KD ytterligare kommer de kyrkliga att utgöra en större kritisk massa i partiet. Jag frågade Göran Hägglund om han var rädd för att KD skulle bli mer religiöst?
Han förnekade inte att det nog finns "en och annan i partiet som skulle vara mer nöjd om vi stod för sådant som på sin höjd gjorde två procent av väljarna glada".
På presskonferensen efter sitt tal sa Göran Hägglund att det finns partimedlemmar som "aldrig har förlikat sig med mig som partiledare".
Till sommaren håller KD riksting i Umeå. Då ska ombuden välja partiledning. Distrikten i Uppsala och Boxholm har nominerat Mats Odell som ny partiledare. Blir det inte mer än så, ja då är det ingen fara för Hägglund. Men nog slipas knivarna i kyrkbänkarna. Öppna motkandidater är lika ovanligt i KD som hos Socialdemokraterna.
Om KD på allvar vill försöka vara kvar i riksdagen så krävs ett breddande nytänkande som kan attrahera världsliga väljare. Göran Hägglund försöker envetet att komma på vad detta nytänkande skulle kunna vara. Det går inte så bra. Den tidigare lanseringen av Kristdemokraterna som "verklighetens folk" gick väl så där. Mycket mediaskrik men lite väljarull. I sitt tal i Norrköping kom Hägglund med flera förslag till uppföljare. KD ska snickra på en "relationslinje" för att balansera Moderaternas arbetslinje. Samhällets gemenskaper - familjen - behöver större frihet och plats i samhället. Väl abstrakt. Dessutom ett rätt hopplöst projekt. Sverige är individualismens högborg i världen. Ingen människa vill vara beroende av någon annan människa. Det klena intresset för vårdnadsbidrag bär syn för sägen. Barn och föräldrar är hellre beroende av dagis än av varandra. Hägglund vill dessutom att KD ska försöka bli "alliansens sociala röst". I Louis de Geers stora sal lovade han att han inte kommer att acceptera något sjätte jobbskatteavdrag förrän vi kan "säkerställa en god vård, en fungerande omsorg och en skola med hög kvalité". Det vill säga aldrig.
Alliansen behöver förvisso ett socialt samvetsparti. Konkurrensen om uppdraget är inte mördande hård. Men samvetstanken kan ha vaknat för sent.
n n Jag kommer inte att fälla några tårar om Kristdemokraterna ramlar ur riksdagen. Sannolikt är det väldigt få som skulle gråta över KD:s eventuella politiska hädanfärd. Möjligen skulle Fredrik Reinfeldt klämma fram en krokodiltår. Mycket mer är det inte.