FÖRRA HÖSTEN KOM Tony Blairs memoarer ut. Den förre labourledarens bok finns numera också som pocket. (A Journey Arrow Books 2011) Pocketboken har ett nytt inledningskapitel som är mycket intressant och lärorikt. Blair tillhörde kretsen av de första och mest framgångsrika partiledarna som lade till ett "new" framför det gamla partinamnet. New labour var oerhört lyckosamt för Storbritannien och för labour innan det så småningom självdog i regeringströtthet och i irakisk krigsrök.
I pocketboken att Blair ännu ett förnyande steg. Han ställer sig tveksam till det traditionella tankemönstret från den franska revolutionen. Nya samhällsförhållanden och livsvillkor låter sig inte pressas in i gamla höger- och vänsterfållor.
n n Tony Blair slår i stället ett slag för partibildningar/politik som bygger på konflikter mellan konservativa och progressiva.
Det är en tilltalande tanke som verkligen har bäring på svenska förhållanden. Gunnar Wetterberg skrev - läsvärt som alltid - om Tony Blairs bok på Expressens ledarsida i går. Wetterberg lyfte fram en central punkt i boken: "Blair gör en markerad poäng av att i viktiga tal åberopa inte bara labours egna portalfigurer, utan också Lloyd George, Keynes och lord Beveridge - alla liberaler, men också den moderna brittiska välfärdsstatens fäder". Gunnar Wetterberg avslutade sin krönika mitt i den svenska inrikespolitiken: "Detta borde kunna inspirera Håkan Juholt. Hur lägger man beslag på mittfältet i politiken, till dels i konflikt med traditionernas vårdare"?
Blair och Wetterberg har en poäng. Håkan Juholt bör göra allt han kan för att forma en progressiv koalition. En vänsterkoalition skulle bli utsiktslöst konservativ och ovalbar.