Lars Ohly är partiledare för Vänsterpartiet i ungefär fem månader till. I januari nästa år ska det väljas en ny ordförande som ska försöka dra det gamla partiet över fyra procent i nästa riksdagsval.
Ohly har inte varit någon valvinnande partiledare. Men det leder tanken fel att därmed betrakta honom som en dålig partiledare. Det är Vänsterpartiet som det är fel på.
"Vänsterpartiet är ett enigt parti i dag", sa Lars Ohly på en presskonferens i riksdagen i går. Så är det kanske. De mindre eniga har slutat och trängts ut. Enighet är förlamande och förödande för politiska partier. Tankeverksamheten förtvinar när man enbart är bland eniga kamrater. Vänsterpartisternas enighet om att sortera in allt som händer och sker i samhället efter ett stenålders vänsterhögerraster gör väljarna allt mer eniga om att V inte är ett parti för nuet.
Motsättningen mellan höger och vänster (särskilt i den världsfrånvända tappning som Vänsterpartiet erbjuder) är allt mindre viktig för de stora väljargrupperna. För ett progressivt och lätt vänsterlutande Miljöparti ser framtidschanserna betydligt bättre ut.
"Vänsterpartiet kommer förr eller senare att bli ett regeringsparti", sa Lars Ohly på pressträffen i går.
I så fall senare. Långt, långt senare.
Först behövs en partiledare som lyckas dyrka upp enigheten om att vara oenig med 95 procent av väljarna.
Möjligen skulle Jonas Sjöstedt kunna gå i land med en sådan uppgift. Just därför har han väl vad det verkar ganska små chanser att lyckas bli vald.