Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: En vecka i Sydafrika

Jag kom innanför dörren och gick direkt fram till bokhyllan. Bakom mig hade jag en lång resa. En vecka i Sydafrika och Zimbabwe hade lämnat spår.

Norrköping2009-05-25 03:00
Laila Naraghi Aktiv socialdemokrat som regelbundet skriver krönikor på ledarsidan
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Även om det bara var en knapp vecka sedan vi stått vid det överdåniga sydafrikanska parlamentet, kändes det som en halv evighet. Nästan som med den sydafrikanska demokratin. Det var inte mer än 15 år sedan apartheidregimen tvingades bort efter landets första demokratiska val, och Nelson Mandelas befrielserörelse ANC kom till makten. Ändå kritiseras ANC ofta som om alla landets problem är deras fel. Få tänker på de enorma framsteg som gjorts sedan 1994. Särskilt Helen Zille - den högljudda vita oppositionens främsta representant - verkar glömma vad det var för samhälle apartheidregimen lämnade över. Då var Sydafrika ett land i moras med stor fattigdom och enorma klyftor. Sakta men säkert har ANC börjat överbrygga dessa, inte minst de mellan människor med olika hudfärg. Visst återstår mycket. Fattigdom och hög arbetslöshet är bara två exempel. Den utbredda hiv/aidsepidemin som härjar landet ett annat. När vi på valdagen den 22 april träffade kamrater från ANC berättade de om sin agenda. Det handlade om att skapa schyssta jobb och utbildning till alla. Om att ordna så att alla har tillgång till god hälsovård. Om att tackla kriminalitet och korruption. Och om att utveckla landsbygden och tillhandahålla land till de fattiga. Befrielsen 1994 gav ANC möjlighet att börja göra allt det som behövdes göras. I det nyligen genomförda valet fick de för fjärde gången i rad folkets förtroende. De vann med 66 procent. Men de har mycket att göra. För även om befrielsen erövrades -94 återstår en rejäl bit till sydafrikanernas frihet. Från Sydafrika reste vi till Zimbabwe. Där är arbetslösheten runt 90 procent och medellivslängden bara 37 år. Nyligen kollapsade valutan efter att inflationen legat på flera miljoner procent. I Harare träffade vi många olika demokratikämpar, alla med erfarenhet av president Mugabes - och hans parti ZANU-PF:s - trakasserier. En del hade torterats, andra fängslats. Alla var de evinnerligt trötta på Mugabes vanstyre. Samma Mugabe som ledde landet till befrielse från det brittiska kolonialväldet. Zimbabwe är ett tragiskt exempel på hur befrielse från ett förtryck inte är synonymt med människors frihet. Hemma hittade jag snabbt boken jag sökte. Willy Brandts "Att ta parti för friheten". Där återkommer den förra tyska s-ledaren hela tiden till friheten. Också i hans brevväxling med Olof Palme och Bruno Kreisky, och i Nobelföreläsningen från 1971, är kärleken till friheten påtaglig. Men det är ju inte alls konstigt. Varje människas frihet måste vara socialdemokratins främsta mål. Först med det når vi hela världens fred. Alla folks frihet var bara början.
Läs mer om
Norrköping